Advent har alltid varit en väntetid, och att räkna dagarna har förefallit helt naturligt. På 1870-talet började Ersta diakoni i Stockholm att tända ljus i en så kallad adventsgran, smyckad med 28 ljus. På varje adventssöndag tände man sju ljus för att markera att ytterligare en vecka förflutit i väntan på att juldagen skulle närma sig. Som med så många andra av våra jultraditioner var det en tradition som hämtats från Tyskland (och den finns faktiskt ännu kvar på Ersta.)

Traditionen spred sig till andra församlingar i Sverige. Utifrån adventsgranen skapades senare två versioner av adventsljusstaken – en ljusstake med sju ljus för varje dag i veckan under advent och en ljusstake med fyra ljus för varje söndag i advent.

Idag är det framförallt ljusstakarna som vi ställer i fönstren som har sju ljus, och de vi tänder på bordet som har fyra ljus. Det har spekuleras om det har sin praktiska förklaring i att man väljer el i fönstret för att slippa oroa sig för att gardinerna ska fatta eld, och väljer stearin då det sällan finns elektriska kontakter under borden.