Foto: Caroline Brehman/Pool via AP

I varje land är det den högsta domstolens uppgift är att ha sista ordet gällande hur lagen ska tolkas, utifrån vad som sägs i grundlagen. Den uppgiften är svårare för domarna i de Förenta staternas högsta domstol, eftersom grundlagen tillhör en av de absolut äldsta i världen. Den avsågs då vara heltäckande men i takt med att samhället utvecklats har den kompletterats med mer än två dussin tillägg.

Den avgörande frågan är om grundlagen ska tolkas utifrån grundarnas intentioner utifrån hur de såg samhället, eller om man ska tolka texten mera bokstavligen? Och i det senare fallet - vad innebär det för fenomen som inte existerade när grundlagen skrevs, som aborter eller allmän hälsovård?

We the People
Foto: Anthony Garand / Unsplash

Domare Amy Coney Barrett förespråkade likt sin mentor Antonin Scalia (även han domare i högsta domstolen) bokstavstrogenhet. Han nominerades 1986 som en motvikt till den tradition av att tolka grundarnas intentioner som dominerat domstolen i lite mer än ett decennium.

I sin strävan efter att förstå grundarnas intentioner finns två sorters metodologier: textualism och originalism, som i grund och botten är två namn för samma sak. Textualismen innebär att man i sin tolkning förhåller sig till lagtexten som den står, utan att försöka läsa mellan raderna för att hitta stöd i lagen. Originalism utgår från att försöka tolka den kontext grundarna befann sig i när de skrev grundlagen, i motsats till de som försöker utgår från dagens kontext när lagarna ska tolkas. Coney Barrett är framförallt en anhängare av originalismen, något hon visat vid flera tillfällen.

Det här förhållningssättet gör oundvikligen att domaren framstår som konservativ, och Amy Coney Barrett är inget undantag. Det innebär däremot inte att domaren som person behöver har konservativa värderingar, även om det verkar vara så i Coney Barretts fall. Men det är framförallt som domare hon fått ryktet, och då till följd av sitt sätt att närma sig lagen.

Den utgångspunkten påverkar samtidigt högsta domstolens arbete på ett bredare plan. En hårdnackat bokstavstrogen domare anser att domstolen principiellt inte bör behandla frågor som rör modern tillämpning av frågor. Eftersom rätten till abort inte explicit finns inskriven i konstitutionen är det upp till varje delstat, inte högsta domstolen, att avgöra hur grundlagen ska tolkas.

Amy Coney Barrett svär ed inför förhören i senaten i oktober 2020. Foto: Greg Nash/Pool via AP

Det råder ingen tvekan om att Amy Coney Barrett är en mycket skicklig jurist. Däremot är det lite banalt att tro att hon skulle förhålla sig till sin uppgift annorlunda bara för att hon är kvinna. Ruth Bader Ginsbergs vurm för kvinnors rättigheter kom inte primärt ur det faktum att hon själv var kvinna, utan för att hon ville eliminera en juridisk orättvisa. På samma sätt är det lite banalt att kalla henne för en feministisk ikon, bara för att hon eftersträvat ett jämställt äktenskap.

Det är sant att de domare som utsetts av republikanska presidenter varit mer konservativa än de som utsetts av demokratiska presidenter. Men vad Amy Coney Barrett tillför är inte konservativa värderingar som sådana, utan ett konservativt sätt att tolka lagen.

Även om Amy Coney Barrett vuxit upp i en katolsk familj med traditionella värderingar är det inte det perspektivet hon bidrar med. Den stora förändringen ligger i hur hon påverkar högsta domstolens syn på sin egen uppgift, med effekten att de fall de tar sig an får ännu mer av en principiell natur. Eftersom Coney Barrett bara är 48 år gammal och fått ett jobb på livstid, kommer det synsättet påverka domstolens arbete under lång tid.