En lite längre förklaring kommer här: De flesta brott ligger under allmänt åtal. Det betyder att det är staten som för talan om brottet, alltså att det är staten som åtalar en person misstänkt för ett brott. Det finns vissa brott som enskilda personer kan föra talan om, det kallas då väcka enskilt åtal. I de senare fallen är det brottsoffret som för talan om brott men det är en mycket ovanlig situation.

Hela den svenska domstolsprocessen bygger på det som kallas för kontradiktoriskt förfarande, med det menar man att det är två parter som står mot varandra. I ett tvistemål är det ganska givet att parterna som är oense står mot varandra. Detta gäller även i brottmål, och även när målet faller under allmänt åtal. I den senare situationen är den tilltalades motpart staten representerad av åklagaren.

Då skulle man kunna tänka sig att det var så att alla som anklagas för ett brott också kommer att åtalas. Så är dock inte fallet. För att åtal ska väckas av en åklagare krävs att åklagaren anser att det går att säga att ett brott har begåtts, och vem som har gjort det. Å ena sidan måste åklagaren känna sig övertygad om att det kommer att gå att få en fällande dom för att åtal ska väckas. Å andra sidan måste åklagaren väcka talan om åklagaren tror på en fällande dom. En åklagare som gör den rättsliga bedömningen att det går att få en fällande dom måste alltså åtala, det är inte tillåtet att ändå lägga ned förundersökningen.

Man kan fråga sig vad som krävs för att övertyga åklagaren. Det går att tänka sig att åklagaren tänker att det krävs väldigt lite för att vara övertygad om att det går att få en fällande dom i domstol. Under förundersökningen måste åklagaren förhålla sig så objektiv som möjligt(rättegångsbalken 23 kap. 4 §). Åklagaren måste alltså ta hänsyn både till sådana fakta, uppgifter, bevis och andra omständigheter som kan tala till den åtalades fördel som till dennas nackdel. Lite missvisande är det att säga att det bara gäller fram till huvudförhandlingen, för om det under förhandlingen i domstolen skulle komma fram sådant som är till den tilltalades fördel, så måste åklagaren även då ta hänsyn till det. Det händer att åklagare drar tillbaka åtalet i sittande rum. Det här är också bakgrunden till att det a) inte går att ”ta tillbaka” en anmälan, och b) att ett erkännande inte är tillräckligt för en fällande dom.