Att bokhandlarna rear ut sina böcker i just februari och dessutom gör det är en tradition med långa anor. Bokrean började redan i slutet av 1920-talet då bokförlagen ville få slut på sina restupplagor. På den tiden fanns inga specifika regler för rean. Ett förlag började helt enkelt sin rea på vintern och sedan hängde de andra förlagen på. Böckerna som såldes var fem år gamla eller äldre (idag makuleras vanligen så gamla och osålda böcker).

Under 1930-talet började förlagen enas om ett specifikt datum för rean. Det brukade bli kring den 15 februari. Datumet skulle ligga tillräckligt långt borta från julhandeln, men gärna i anslutning till lönehelg och sportlov. År 1940 gick tre förlag samman och tryckte upp den första gemensamma reakatalogen. Allt fler ville vara med och fem år senare var det hela 14 förlag som samsades i samma katalog, med över 900 titlar. Detta var helt enkelt billigare för de inblandade förlagen att samsas om en katalog, dessutom gav det en kraftfullare marknadsföring.

Sedan tog intresset för bokrean fart ordentligt. År 1950 genomförde Bonnierförlagen en stor lagerrensning i samband med bokrean och det blev förlagets dittills största bokrea. Enbart Bonniers egen reakatalog innehöll det året 850 titlar och trycktes i 420 000 exemplar.

Länge var bokrean i februari till och med viktigare än julhandeln, men numera har julhandeln en större omsättning. Idag finns det en del regler och överenskommelser för att bokrean ska bli så rättvis som möjligt för alla inblandade butiker. Reglerna sätts av Svenska Bokhandlareföreningen (SBF). Att det finns ett gemensamt startdatum handlar om att veckorna innan få upp ett intresse för försäljningen i hela landet samtidigt.

Idag är det dessutom ganska vanligt att förlagen trycker upp böcker just för rean, som ett sätt att sälja lite extra av sina storsäljare under det gångna året och samtidigt se till att inte rean bara består av alla de böcker som ingen ville ha.

Foto: Anders Wiklund / Scanpix / TT