Foto: Alberto Pexxali, AP via TT
Den 1:a februari lämnade Storbritannien formellt den Europeiska Unionen. Landets förhållande till EU har alltid varit komplicerat, även som medlemsland. I London har man under flera decennier skyllt på Bryssel för att vinna inrikespolitiska poänger. Brexit började därför som en idé för att återupprätta brittisk självständighet, som man uttryckte det, och slippa de begränsningar som en överstatlig byråkrati innebar för önationen.
Huvudargumenten i kampanjen för Brexit var att ett utträde ur EU skulle innebära att man skulle kunna använda flera miljarder pund varje år på hälsa, utbildning och forskning istället för att skicka dem till Bryssel.
Den 24:e januari 2020 signerade Storbritanniens premiärminister Boris Johnson under landets formella utträdelseavtal med EU. Utträdet var från början planerat till den 29:e mars 2019, två år efter att den formella processen att lämna unionen inleddes. Men efter att parlamentet sagt nej till det avtal som dåvarande premiärminister Theresa May förhandlat fram, gjorde nuvarande premiärministern ett nytt försök. ⠀
⠀
Knäckfrågan som Johnson lyckades lösa handlade om gränsen mellan Nordirland (en del av Storbritannien) och Storbritannien där de konservativa ansåg att det tidigare förslagen om beskattning av varor som fördes in via Nordirland riskerade hindra Storbritannien att sluta nya handelsavtal med andra länder. I premiärministerns avtal skapas en tullgräns mellan Nordirland och Storbritannien, vilket för att varor som förs till Nordirland från Storbritannien räknas som export och ska därmed beläggas med EUs importskatter. Om varorna stannar i Nordirland får företagen tillbaka den skatterna senare.⠀
⠀
Resten av avtalet var i princip identiskt med vad May föreslog, inklusive rättigheter för EU-medborgare i Storbritannien och vice versa, samt hur mycket pengar landet ska betala till EU när man lämnar.⠀
Det nya avtalet
Efter elva månaders förhandling enades Storbritannien och EU till slut om ett avtal, bara vecka innan deadline. Det nya avtalet skapar regler för hur önationen ska kunna samexistera med unionen efter att det 47-åriga äktenskapet avslutats, och är i huvudsak ett handelsavtal.
- Handeln fortsätter. Det nya avtalet mellan London och Bryssel innebär att båda parter får tillgång till varandras marknader med bättre villkor än de standardregler som Världshandelsorganisationen WTO har. Handeln kommer dock inte inledningsvis gå lika smidigt som när Storbritannien var fullvärdiga medlemmar. Bland annat måste företag på båda sidor om gränsen registrera sig och tulldeklarera sina varor första gången som export och export sker.
- Regler för konkurrens på lika villkor. För att säkerställa att ingen part inför tullar eller regler som missgynnar de andra har man enats om ett antal spelregler. Brott mot dessa spelregler ska avgöras av en oberoende panel, inte av Europadomstolen vilket EU önskade från början. Det kommer dock ta fyra år innan en första översyn ska göras.
- Britterna får mer kontroll över fisket. Det här var en av de frågor som krävde mest förhandling innan det resulterade i en kompromiss. EU önskade från början att få tillgång till brittiska vatten i 14 år medan Storbritannien önskade att återta kontrollen omedelbart. (Det var framförallt de medlemsländer som har betydande fiskeflottor, som Frankrike och Danmark som drev frågan.) Parterna har enats om att EU har tillgång till brittiska vatten i fem och ett halvt år. Storbritannien får dock tillgång till 25 procent av EUs fiskekvot i sina egna vatten.
- Säkerhetssamarbetet fortsätter. Polissamarbetet mellan Storbritannien och EUs medlemsstater fortsätter trots utträdet. Parterna kommer även att fortsätta att samarbeta kring andra säkerhetsfrågor som av nationellt och internationellt intresse.
Det nya avtalet ska ses som en början på Storbritanniens nya relation med EU och kommer att utvecklas och förändras över tid.
