Alla är eniga om att det finns en risk att viruset börjar sprida sig snabbare i ett samhälle igen, när man tar bort restriktionerna som infördes för att minska dess framfart. Social distansering är ett av de sätt att skydda sig som fungerat allra bäst. Bland epidemiologer råder därför stor enighet om att återgången måste ske stegvis, och måste ske parallellt med kraftigt ökad provtagningskapacitet.

I en artikel på Medium som delades flitigt den 19:e mars, kallad “Coronavirus: The Hammer and the Dance,” förutsåg Tomas Pueyo att USA skulle behöva stänga landet, vilket han kallar hammaren, och att det sedan skulle leda till en ny fas, som han kallade dansen, där visa delar av samhället öppnas upp samtidigt som andra förblir nedstängda.

De som redan haft covid-19 och uppnått immunitet är redan idag eftertraktade, särskilt inom sjukvården. Ett enkelt blodtest kan visa att någon utvecklat de antikroppar som en infektion ger upphov till. Tyskland och USA diskuterar att införa immunitetscertifikat medan Kina redan infört det. De som befinner sig i de mest utsatta grupperna måste tyvärr räkna med att hålla sig instängda ett bra tag till.

Vissa europeiska länder, som Danmark , Österrike och Tjeckien har börjat lätta på restriktionerna som skapades för att minska spridningen av coronaviruset. (De nya reglerna är likväl strängare än Sverige.)

Hur länge det dröjer innan vi alla kan röra oss fritt igen beror på olika faktorer, som i sin tur bygger på olika sorters beräkningsmodeller. Den kritik som framförts mot president Donald Trumps förslag att ”öppna upp landet igen” är i grund och botten baserad på en kritik mot den modell som används.

Oavsett vilken modell som används för att prognostisera sjukdomsfall finns det större enighet kring de kriterier som måste uppfyllas för att smittspridningen ska anses vara under kontroll. Vi har dels tittat närmare på de kriterier som WHO utfärdat för länder, och dels kollat upp de kriterier som tankesmedjan America Enterprise satt upp för städer och delstater.

WHOs sex kriterier

Vid en presskonferens den 13:e april räknade världshälsoorganisationen WHOs generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus upp de sex kriterier som man anser måste uppfyllas innan livet kan återgå till det normala.

  • Att smittöverföringen av viruset är under kontroll.
  • Att sjukvårdssystemet kan upptäcka, testa, isolera, behandla och spåra smitta.
  • Att risken för utbrott är minimerad på platser som vårdinrättningar och vårdhem.
  • Att det finns förbyggande åtgärder i skolor, på arbetsplatser och andra ställen där det det nödvändigt att människor vistas.
  • Att risk för smitta utifrån, från andra länder, kan hanteras.
  • Att samhällen är fullt utbildade och beslutsamma att följa de nya reglerna.

Tankesmedjans fyra kriterier

I en rapport från tankesmedjan America Enterprise summerar forskare de fyra viktigaste villkoren för att en stad eller region ska kunna återvända till det normala.

1. Sjukhusen måste kunna ta hand om alla patienter som behöver vård inom ramen för sin ordinarie kapacitet.

I dagsläget har vården utökat sin kapacitet genom att ställa in ordinarie operationer och vanlig verksamhet, och genom att de fått extra kapacitet genom fältsjukhus och liknande. För att man ska våga minska kapaciteten måste vi först ha passerat vad man antar är toppen av antalet insjuknade och vårdade.

I Sverige beräknas det i dagsläget ske först i början av maj, när toppen på 130 dödsfall om dagen förväntas inträffa. Det ger i sin tur en prognos på att antalet dödsfall är nere nära noll i början av juni vilket innebär att vi skulle kunna börja lätta på restriktionerna ungefär samtidigt.

2. Staden/regionen måste kunna testa alla som har symptom.

Idag testar vi inte alla som har symptom eftersom det inte funnits tillräckligt många tester eller tillräckligt med kapacitet i vården. När detta sker kommer vi kunna öka precisionen i våra antaganden om hur många som verkligen är smittade. Denna insikt är orsaken till att så många länder, däribland Sverige, nu tar fram planer för masstestning. Samtidigt utvecklas metoder för att tidigt kunna upptäcka en andra våg av smitta, exempelvis genom analys av avloppsvatten.

3. Staden/regionen har möjlighet att kontrollera alla som haft smittan och spåra alla de som de smittade varit i kontakt med.

Detta är den största utmaningen då det kräver stora resurser och det är något Sverige ännu inte har i dagsläget.

4. Antalet nya fall minskar i minst fjorton dagar.

Inkubationstiden för viruset beräknas till fjorton dagar, vilket gör att fallande siffror när det gäller nya fall innebär att faran minskar. Det kräver å andra sidan att man har möjlighet att mäta antalet fall och ha en aning om hur många som är smittade.

I dagsläget finns inga säkra uppgifter om hur många smittade som har asymtomatiska symtom, d.v.s. saknar eller har försumbara symptom som gör att personerna inte själva märker det. Mörkertalet antas dock vara stort.


Artikeln har uppdaterats efter publicering.

  • 200417 - byte av bild då den tidigare bilden kunde tolkas som sexistisk.
  • 200419 - fördjupande information om smittspridningens beräkningsmodeller.