I april 1861 övergick en djup oenighet mellan om slaveriets skulle avskaffas eller inte, till ett inbördeskrig. På ena sidan nordstaterna, eller unionsstaterna eftersom de fortfarande ville upprätthålla unionen som de då 34 amerikanska delstaterna hade enats om. På andra sidan sju sydstater som hävdade sin rätt att vidmakthålla systemet med slaveri.
Det fanns ekonomiska skäl bakom denna ideologi: sydstaternas ekonomier dominerades av råvaruproduktion på plantagejordbruk (sockerrör, tobak och bomull) som nästan helt saknade maskiner och därför var helt beroende av slavar. Nordstaterna var däremot betydligt mer industrialiserade och ekonomin dominerades av fabriker där sydstaternas råvaror förädlades i en högt mekaniserad process som krävde mindre arbetskraft.
Eftersom nordstaterna inte var beroende av slavarbete på samma sätt som sydstaterna (och dessutom betraktade sig som mer progressiva) hade de möjlighet att reflektera över mänskliga rättigheter, på ett sätt som föreföll helt främmande för sydstaterna. Där nordstatarna såg en svart människa, såg sydstatarna en egendom på kunde sättas i arbete och säljas på samma sätt som en arbetshäst.
