De ekonomiska effekterna av coronakrisen gör att det finns de som tar ut sin frustration på sina anhöriga. Vi vet att psykiskt och fysiskt våld i hemmen har ökat den senaste tiden, och som vanligt är det kvinnor och barn som är mest utsatta. Våld i nära relationer har blivit vanligare och tjejjourer märker ett ökat tryck.

Om du känner stress, oro eller ångest inför framtiden ska du prata med någon. Eller två. Om du inte har kompisar du känner kommer förstå finns det allt från jourhavande kompis, till kyrkan till stödgrupper. Det finns faktiskt hur mycket stöd som helst att få om man bara letar lite. Även om det känns så är du inte ensam.

Som vän kan man erbjuda tid. Tid att lyssna, tid att bara vara, tid att ta en lång promenad och prata om något annat, tid att träna och skingra tankarna en stund.

Som granne kan man göra en enkel sak: knacka på. Messa och kolla läget. Bara det faktum att man visar att man noterat något, att man tänker på någon annan kan vara avgörande. Både för att stoppa pågående misshandel eller bråk, och för att visa att man bryr sig. Allt fler hyresvärdar och föreningar inför Huskurage vilket i sin enkelhet är en överenskommelse om att alla i ett hus har rätt att oroa sig för varann. Att det inte är något konstigt.

I kriser som denna behöver vi ta hand om varandra, och det behöver inte handla om att ta fullt ansvar för någon utan bara om något så litet som att visa att man bryr.