De 27 medlemsstaterna i den Europeiska Unionen har gett upp en del av sin egen självständighet för att vara med i unionen eftersom EU ska kunna ha möjlighet att fatta beslut om gemensamma regler på den gemensamma inre marknaden. Det man i dagligt tal kallar för för "EU-lagar" och "EU-regler" är i själva verket någon av de fyra rättsakter som används för att styra inom unionen där en del är bindande, andra inte.
- En förordning är något alla medlemsländer måste tillämpa i sin helhet. När EU ville införa gemensamma skyddsåtgärder för varor som importeras till EU antog rådet därför en förordning. När EU fattat beslut om en förordning måste länderna se till att det också blir lag i sina länder. Om de inte följer det blir ärendet ett fall för Europeiska Unionens domstol (ej att förväxla med Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna).
- Ett direktiv sätter upp vilka mål som medlemsländerna ska uppnå, men de får själva bestämma hur det ska gå till. Ett exempel är EU:s direktiv om konsumenträttigheter som stärker konsumentskyddet i hela EU, bland annat genom att få bort dolda avgifter och kostnader på internet och förlänga ångerrätten.
- Ett beslut är bindande för dem som det riktar sig till (t.ex. ett enskilt EU-land eller företag) och är direkt tillämpligt. Kommissionen har till exempel antagit ett beslut om EU:s deltagande i organisationer som bekämpar terrorism. Beslutet gällde enbart dessa organisationer.
- En rekommendation är inte bindande. När kommissionen utfärdade en rekommendation om att EU-länderna skulle använda videokonferenser för att förbättra sitt rättsliga samarbete, fick detta inte några rättsliga konsekvenser. Med en rekommendation kan EU-institutionerna framföra åsikter och föreslå åtgärder som inte är rättsligt bindande.
Utöver detta görs ibland yttranden, som är just detta. Uttalanden utan rättsliga skyldigheter för mottagarna. Det kan utfärdas av EU:s största institutioner (kommissionen, rådet, parlamentet), Regionkommittén samt Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. När lagar ska utformas kan kommittéerna i sina yttranden föra fram lokala, ekonomiska eller sociala synpunkter. Regionkommittén har till exempel utfärdat ett yttrande om programmet för ren luft i Europa.
