En gång läste jag på en yoghurtförpackning det som jag betraktar som en av livets sanningar. Det stod: ”livet är som honungsyoghurt – lite sött och lite surt.” I all sin enkelhet är det så fruktansvärt sant. Och jag skulle vilja hävda att detsamma kan sägas gälla för vår privatekonomi.

Ibland är det helt enkelt sött och ibland är det surt. Man kan lika gärna vinna en budgivning på en bostad, få ett roligt jobb med högre lön eller få en oväntad skatteåterbäring som att man oväntat blir arbetslös, trampar på glasögonen när man kliver upp ur sängen på morgonen eller får en trist restskatt. För att se till att honungsyoghurten har den rätta balansen av sötma i sig behöver man se till att det finns en förberedelse för de sura händelserna.

Honungen i din privatekonomi är helt enkelt den söta bufferten. Bina samlar ju in honung för att ha något att leva på under den långa kalla vintern när inget blommar, och det är en strategi som passar människor också.

Så mycket ska du spara

Bina sparar ju honung utifrån hur många bin som ska försörjas, så hur mycket ska du spara? Principen är densamma (hur många ska överleva) men frågan om exakt hur mycket som du ska sparas har ett lite trist svar: det beror på. Har du hund, båt, bostadsrätt och ett osäkert, men superroligt, konsultjobb behövs det lite mer än om du jobbar inom vården under en pandemi och bor i hyresrätt. (Rent principiellt alltså.)

Det finns olika sätt att räkna ut hur stor buffert du behöver. Antingen leker du med tanken att du står utan inkomst i tre månader och räknar fram vilka utgifter som ändå måste ut. Och då pratar jag inte om utgifter för ytterligare en prydnadskudde utan om hyra, mat, avgifter för barnsomsorg, busskort för att ta sig till jobbet. Nödvändigheter.

Eller så följer du en tumregel som säger att varje vuxen person i hushållet ska ha minst två månadslöner tillgängligt på ett konto. Var och en måste räkna och kanske känna efter vad man är trygg med och vad som får dig att få tillvaron att fungera trots att det just då inte finns någon honung i yoghurten.

För att bufferten ska vara tillgänglig ska du inte lägga den på en aktie som du får tips om av en välmenande kollega på trefikat. Eller ens i en fond med bra riskspridning över flera länder. Den ska sitta på ett konto, gärna med lite ränta och definitivt med insättningsgaranti. Det betyder att staten garanterar att du får tillbaka dina pengar om banken går i konkurs. Det är en bra grej.

När bufferten är på plats så kan du börja ägna dig åt den kanske roligare delen av sparandet. Det som handlar om dina drömmar, mål och ambitioner. Men det är ett ämne för en annan artikel.