Foto: Joe Burbank/Orlando Sentinel / AP / TT

När rösterna räknats i varje delstat och en vinnare utsetts får den personen alla elektorsrösterna i den delstaten enligt principen att vinnaren får allt. Om kandidat A får 49 % av rösterna i Florida och kandidat B får 51 % av rösterna tillfaller ändå alla 29 elektorsröster till kandidat B. (Undantaget är Maine och Nebraska där elektorsrösterna fördelas proportionerligt.)

Det är system som gör att det är möjligt för en presidentkandidat att få flest röster men ändå inte bli vald till president. Detta hände 2016, 2000, och tre gånger på 1800-talet. Det som fäller avgörandet är vem som vinner de vågmästardelstater (eng. swing states) som har oproportionerligt många elektorsröster i förhållande till sin folkmängd. Florida är en sådan.

Varje delstat har så många elektorer som de har ledamöter i kongressen (både i senaten och representanthuset). Dessutom har Washington D.C. tre elektorer (huvudstaden tillhör ingen delstat). Det gör att det finns totalt 538 elektorer, och att det därför krävs 270 elektorsröster för att bli president.

Antalet elektorsröster per delstat. Klicka här för att läsa mer om systemet.

I varje delstat upprättar partierna listor över potentiella elektorer i förväg. Vilka kvalifikationer som krävs för att bli elektor och hur processen går till varierar från delstat till delstat.

I de flesta presidentval kan vinnaren utses på valnatten i november, men den faktiska omröstningen sker först i december när elektorerna träffas i respektive delstats huvudstad.  Tills dess ska delstaterna har rett ut alla eventuella frågetecken som kan finnas i valet, och det är här som eventuella legala strider kommer kan stå om någon överklagar valresultaten i olika delstater.

Den 19:e december 2016 röstade elektorerna röstar under sitt möte i delstaten Washingtons huvudstad Olympia. Foto: Elaine Thompson / AP / TT

En process med rötter i slaveriet

Fördelningen av elektorsröster har en lång historia. 1787 samlades delegater från alla stater för att försöka enas om vad som skulle bli de Förenta staternas konstitution. Antalet platser i kongressens representanthus skulle baseras på antalet röstberättigade. (I senaten har alla delstater två delegater). Och elektorsrösterna skulle i sin tur baseras på den totala mängden kongressledamöter.

Men tanken på att låta majoriteten avgöra skrämde delegaterna från de stater där en stor del av befolkningen var slavar eftersom slavarna inte hade rösträtt. Nordstaternas befolkning var mindre, men de hade fler röstberättigade (vita män som ägde land).

För att få med sydstaterna nåddes en kompromiss. Även om slavarna inte hade rösträtt (och ingen heller tänkte ge dem det) räknades varje slav som tre femtedelar av en fri man när man räknade antalet röstberättigande i varje delstat. Under lång tid skyddade alltså trefemtedelskompromissen slaverisystemet, då politiker hade ett incitament att behålla det.

Nuförtiden uppdateras fördelningen av elektorsröster i samband med folkräkningarna, vilket sker vart tionde år.

De förenta staternas förste president var också slavägare, vilket syns på målningen från hans gård, kallad "George Washington As A Farmer at Mount Vernon" av Junius Brutus Stearns, daterad 1851 och som idag hnger på Virginia Museum of Fine Art.