Tanken om att arrangera ett tåg för att framföra krav på förbättringar gällande lön och arbetstid lades fram i Paris i juli 1889, på den andra internationalen där företrädare från många länder samlats. Det var den visionäre franske fackföreningsledaren Raymond Lavigne som föreslog att man skulle ordna en internationell demonstration för att kräva åtta timmars arbetsdag, samtidigt, på flera platser i världen. Idén var att det bara skulle vara en engångsgrej, men det kom senare att utvecklas till en återkommande tradition.

Den svenska arbetarrörelsen hängde på och den 1 maj 1890 samlades 30 000 arbetare på Karlavägen i Stockholm, och marscherade till Hakberget på Gärdet. Där väntade redan 20 000 personer. Det kan därmed sägas vara en första förstamajdemonstrationerna, tillsammans med de andra som ägde rum på samma dag.