Den amerikanska nationaldagen firas till minne av självständighetsdeklarationen som signerades av kontinentalkongressen i Philadelphia den fjärde juli 1776. Det innebar att tretton av Storbritanniens nordamerikanska kolonier inte längre ansåg sig lyda under London utan var delstater i en nyformad union de kallade för "amerikas tretton förenta stater."

Kongressen hade godkänt självständighet från Storbritannien redan några dagar tidigare men fullgjorde inte processen med att revidera och godkänna deklarationen förrän på torsdagen, den 4:e juli. (Det är därför man pratar om fjärde-juli-firande snarare än självständighetsdagen, d.v.s. när kongressen godkände idén.)

De som formulerat deklarationen var en kvartett unga män, där den då blott 33-årige Thomas Jefferson var den som höll mest i pennan. Han hade lämnat den juridiska banan för den politiska och fick sitt genombrott med boken "A Summary View of the Rights of British America" i vilken han klargjorde sina argument för att de tretton kolonierna skulle lösgöra sig från det brittiska imperiet.

Deklarationen signerades av 56 män från dessa kolonier men den 4:e juli hade bara en av dem, John Hancock, hunnit sätta sin signatur på pappret. Övriga signerade senare.

Två av de som signerat skulle senare bli presidenter: John Adams (nr 2) och den redan nämnde Thomas Jefferson (nr 3). De delar också den egenheten att de dog samma dag, med bara några timmars mellanrum. Symboliskt nog skedde detta den fjärde juli 1826, femtio år efter att deklarationen antagits.

Ironiskt nog stod firandet av den brittiska kungen som modell för hur nationaldagen skulle firas: klockringande, eldar, fyrverkerier och tal. Lite senare lades även baseballmatcher till och för många amerikaner är det tradition att kolla på en match denna dag.