Foto: Keith Srakocic/AP via TT

På bilden ovan visar läraren William Marx i Pittsburg ett märkligt format valdistrikt som korsar fyra kommungränser, och förklarar för eleverna att valdistriktet är utformat utifrån statistik om hur många väljare som bor i ett område, med målet att ge en vinst till det ena eller andra partiet.

Det amerikanska befolkningen räknas vart tionde år, en uppgift som hanteras av den partipolitiskt obundna folkräkningsmyndigheten The United State's Census Bureau. Den här övningen, kallas The Census (vilket betyder folkräkning) sker genom att att myndigheten postar blanketter som invånarna i de Förenta staterna får fylla i, att de ringer upp eller till och med knackar dörr för att få en så exakt siffra som möjligt.

Eftersom befolkningsantalet och demografin ständigt förändras, folk flyttar ut och in får barn och dör, är det viktigt att veta hur många personer som bor inom ett visst område. Med folkräkningsuppgifterna som bas räknas det ut hur mycket federal finansiering en viss delstat ska få för bland annat skolor, sjukhus och infrastruktur.

Inte bara det, folkräkningen är också viktig för för partipolitiken i USA. Resultatet påverkar nämligen både antalet ledamöter i representanthuset och därmed också antalet elektorer inför presidentvalen. Resultatet av folkräkningen ger alltså en vink om vilket parti som förbättrat sina chanser att vinna följande presidentval genom att delstater som de brukar kunna räkna som "sina" fått fler eller färre röster.

I konstitutionen står det att alla som bor i de Förenta staterna ska räknas (oavsett om de är medborgare eller ej), men den avgående presidenten Donald Trump har ändå försökt justera lagen så att illegala invandrare inte skall räknas med årets folkräkning. Eftersom fördelningen av platser i representanthuset utgår från den totala folkmängden i varje delstat skulle det innebära att delstater med fler illegala invandrare (som Kalifornien, Florida och New York) skulle få en större andel av platserna, medan delstater med en låg andel illegala invandrare (som Nordkarolina och Montana) skulle få färre.

Demonstranter utanför Förenta staternas högsta domstol i Washington i juni 2019. De protesterade mot förslaget att lägga till frågan om man är medborgare eller inte i folkräkningen 2020. Foto: J. Scott Applewhite/AP via TT

Bakgrunden till Trumps förslag är förstås att delstater med en låg andel illegala invandrare oftare röstar på Republikanska partiet. Vilka som ska räknas i årets folkomröstning kan alltså få en avgörande effekt på 2024 års presidentval. För tillfället ser det likväl mörkt ut för Trump att få igenom sitt förslag.

I konstitutionen står det att varje invånare i varje delstat ska räknas och än så länge har ingen domstol varit villig att gå runt detta.

Manipulering av valdistrikten: Gerrymandering

Trots att Demokraterna vann presidentvalet är det ändå Republikanerna som är de stora vinnarna efter valet den 3 november. Republikanerna lyckades nämligen bibehålla den politiska makten på lokalnivå i många delstater och har därmed möjlighet att rita om valdistrikten så de gynnar de egna kandidaterna.

Eftersom alla väljare i USA måste registrera sig i god tid innan valet (den exakta tidpunkten beror på delstatens vallagar) och då också kryssar partillhörighet går det att få en någorlunda exakt uppskattning på vilket parti som kommer att få majoritet i vilket valdistrikt. (Det går att kryssa för "ingen partitillhörighet" men då förlorar väljaren i vissa delstater chansen att rösta på vissa kandidater).

Att manipulera valdistrikten för att få politiska fördelar kallas gerrymandering. USA är inte ensamma om att tillåta detta, men det är det amerikanska systemet som blivit mest känt för det.

Den här figuren visar hur ett område kan delas in på olika sätt för att skapa valdistrikt som ger det ena eller andra partiet en fördel. Källa: Princeton University

I praktiken går gerrymandering ut på att man delar upp distrikten så det andra partiets väljare antingen koncentreras i specifika distrikt (packing) eller späds ut i andra (cracking). Om ett partis väljare packas ihop i ett valdistrikt utmanar de inte andra distrikt där resultaten annars skulle bli jämt. Cracking handlar om att dela upp distrikten så motståndarpartiets väljare sprids ut i flera distrikt men aldrig blir så många i samma att de kan utmana slutresultatet. Från ett fågelperspektiv kan formerna på distrikten se direkt skrattretande ut med långa, tunna armar, snäva vinklar och spretiga kluster, allt för att gynna det egna partiet i följande val.

Ordet "gerrymandering" uppstod 1812 när Massachusetts s guvernör Elbridge Gerry fattade beslut om att rita om några valdistrikt för att gynna det Demokratiska Republikanska partiet (som senare skulle delas upp i vad som skulle bli föregångarna till dagens politiska partier). I Boston liknades ett av valdistriktens bisarra form vid en mytologisk salamander med örnvingar, något som illustrerades i denna satirteckning i Boston Gazette. Bilden bidrog till att gerrymandering blev ett begrepp.

Det finns tydliga bevis på att gerrymandering funkar. En studie gjord av Center for American Progress visade att år 2012, 2014 och 2016 vann i genomsnitt 59 stycken kandidater enbart på grund av att valdistrikten ritats om för att gynna dem. Av dessa var 39 republikaner och 20 var demokrater.

De strategiskt uppritade valdistrikten innebär dock inte att det är fullständigt hopplöst för det andra partiet att vinna platser. Ett exempel på det är delstaten Wisconsin (som har ett av USA:s oftast förändrade valdistrikt) där demokraten Tony Evers vann guvernörsposten år 2018, trots att valdistrikten borde gett hans motståndare en fördel.

Ur ett bredare perspektiv skapar gerrymandering misstroende för det demokratiska systemet. Det bidrar till att väljare struntar i att rösta då de upplever att deras röst ändå inte spelar någon roll. Det håller ändå på att ske en förändring i det här förfarandet. Under årets folkräkning valde 17 delstater att låta en obunden myndighet för att rita upp valdistrikten istället för att överlämna det till partierna.