All gruvverksamhet påverkar miljön. Omfattningen varierar från gruva till gruva och beror på vilket material som bryts, sättet man bryter det på och hur avfallshanteringen görs. Med avfall menas det material som blir över när man utvunnit mineralerna man vill åt. Mycket få mineraler finns i en tydlig, bred åder som man kan ha sett i tecknade serier när guldbrytning ska porträtteras, exempelvis i det allra första Lucky Luke-albumet “Dick Diggers guldgruva”(1947).

I svenska gruvor bryts framför allt järn, koppar, zink och bly men också silver, guld och s.k. sällsynta jordartsmetaller som framförallt används vid produktion av elektronik. Järnmalm står för ungefär hälften av den svenska produktionen i ton räknat.

Enligt svensk lag klassas gruvor som miljöfarlig verksamhet, mycket för att gruvorna orsakar utsläpp av metaller och andra ämnen från gruvan till grundvattnet eller närliggande vattendrag. Flera sjöar, åar och älvar i närheten av de stora gruvorna i området runt Kiruna har exempelvis höga värden av kvicksilver som kommer från gruvbrytning. Men buller, vibrationer från sprängningar och damm bidrar också till att påverka omgivningen.

Den uppenbara inverkan en gruva har på miljön är att gruvor upptar en massa plats och förändrar landskapsbilden. Stora dagbrott liknar sår i landskapet och kräver nya vägar, omlastningsplatser och utrymme för bearbetning av materialet.