Vår hårväxt har skyddande och kommunikativa funktioner. Däremot har vårt kroppshår inte längre kvar den funktion av isolering och kamouflage som hos de andra bepälsade däggdjur. Två av de funktioner vi har kvar är att vårt hår växer olika fort beroende på säsong och att vi fortfarande reser ragg när vi är kalla eller nervösa. Att “få ståpäls”, som det heter på dalmål, är alltså en på alla sätt mer mer korrekt beskrivning än att “få gåshud”.
De hår vi utvecklar redan i barndomen är skyddande; ögonbryn och ögonfransar hindrar saker från att hamna i ögonen och hår på huvudet och i nacken skyddar från solljus, kyla och skador. Håret på huvudet är också viktigt för social kommunikation. Bra hårkvalitet signalerar hälsa, i kontrast till tunt hår som följer av svält.
I många kulturer finns ritualer som fokuserar på huvudhåret. Att ta bort någons hår signalerar avpersonifiering, exempelvis när fångar eller värnpliktiga tvingas raka av sig, eller hos kristna eller buddistiska munkar. Kvinnligt hår ska döljas i många kulturer, exempelvis inom Islam, medan långt oklippt hår har positiva signaler i andra kulturer, som hos sikherna.
