Ett immuntest för att leta efter antikroppar i blodet är en klassisk metod för att ta reda på om någon haft en sjukdom. Den utnyttjar att kroppens immunförsvar utvecklar antikroppar mot virusprotein vid infektion som finns kvar i kroppen långt efter att själva viruset försvunnit.

Istället för att leta efter om någon för närvarande är smittad genom att leta efter virusets genetiska kod i prov hämtad i patienternas näsor eller hals, letar man efter antikroppar som kroppen producerar för att bekämpa viruset. Genom att mäta om kroppens immunförsvar har reagerat mot coronaviruset kan man därmed identifiera personer som haft sjukdomen. Så när olika forskarlag deklarerat att de tagit fram immuntest mot coronaviruset SARS CoV-2 (exempelvis i Umeå) så är det inte raketforskning, utan en praktisk tillämpning av en redan känd metod.

Testerna går inte att lita på

Det har lett till en uppsjö av olika tester som redan erbjuds privatpersoner. Men testerna är av mycket varierande kvalitet och svaren går inte riktigt att lita på. I slutet av april varnade WHO för att testerna ger utslag för någon av de andra sex kända coronavirusstammarna (exempelvis de fyra som orsakar vanlig förkylning) och att dessa kan ge upphop till antikroppar som testerna felaktigt tolkar som antikroppar från SARS CoV-2.

I en annan studie som the Guardian tagit del av gjorde forskare en genomgång av de 14 coronavirustest som finns tillgängliga i USA och fann att bara tre av dem var att lita på. Fyra av testerna gav falska resultat i så mycket som 11 och 16% av fallen, medan andra hade fel en gång på tjugo. Det låter som små siffror men är en på tok för hög felmarginal för att testerna överhuvudtaget ska klassas som tillförlitliga.