Den första motionen som handlade om att ge industriarbetare tid att vila upp sig lades i Riksdagen 1917. De som drev frågan om semester för arbetarna var kommunisterna men de hade gehör på flera håll på vänsterkanten. Industrin gick med på kraven då det var billigare att ge folk semester under några veckor än att korta arbetsdagarna under hela året.
Informellt hade många semester på ett eller annat sett under sommarmånaderna men det blev inte ordentligt lagstadgat förrän 1938 när arbetare och lägre tjänstemän fick rätt att ha två veckors betald ledighet. Det medförde att alla arbetare tog ledigt samtidigt under juli månad och Sveriges industrier stod still under vad som då kom att kallas för just "industrisemester".
Att allt stängde på en och samma gång var effekten av en överenskommelse med fackföreningarna. Samtidigt som industrisemestern minskade folktätheten i städerna ökade den i motsvarande grad vid på campingplatser och populära turistmål.