Vid en omröstning i de Förenta Nationerna i slutet av november 1947 antogs en resolution som innebar att Palestina, då ett territorium under brittisk kontroll, skulle delas upp i tre delar - en arabisk del, en judisk del och staden Jerusalem som skulle delas mellan de båda. Genom denna lösning hoppades man att "den palestinska frågan" skulle lösas och att en tvånationslösning var möjlig. Resolutionen 181 antogs med 33 röster för (däribland Sveriges) och 10 röster emot.
Befolkningen bestod vid tidpunkten av 1,8 miljoner människor. Två tredjedelar araber, en tredjedel judar. Enligt resolutionen skulle den arabiska staten tilldelades 43 procent av landytan, medan den judiska staten skulle få 56 procent. Orsaken till fördelningen berodde dels på att man ville ha utrymme för de människor från Europa som skulle emigrera dit, och dels på att den största delen av ytan bestod av Negevöknen, som vid tidpunkten varken passade sig för bosättning eller jordbruk.