Att tvingas gå i konkurs är svårt. Få skulle nog påstå något annat. Men det är inte bara det att privatekonomin kan dras med i företagets fall och att man riskerar få ovänner för livet när fordringsägare står lottlösa. Något som det inte pratas lika mycket om är hur mycket en konkurs kan tära på självkänslan. Det visar inte minst det faktum att flera av de tilltänkta företagarna i det här avsnittet av vår företagarpodd Nästa steg ångrade sig och lämnade återbud när det väl var dags för intervju. Såren var fortfarande öppna, även om en del tid hunnit passera.

En som däremot inte är rädd att prata om det är Ola Hesselroth. Hans tidigare företag startades med tanken att köpa och sälja fastigheter. Men det utvecklades snabbt till att bli ett byggbolag också, och gick från noll till femtio miljoner i omsättning på ett år. Ändå slutade det i konkurs 2006. Varför?
Det var milt uttryckt inte ordning på papperen.

"Jag jobbade med människor som jag litade på lite för mycket. Och det gick för fort, så controllingen var eftersatt. Jag hade ingen koll på alla kostnader. Det utnyttjades av vissa medarbetare, som köpte material och körde svartprojekt. Så jag tog kostnaderna – och de tog alla intäkter. Efter ett år ungefär började det gå upp för mig", säger Hesselroth. Hans kompanjon var ekonom. Det trodde Hesselroth borgade för koll på ekonomin. Men det gjorde det alltså inte, vilket blev en dyrköpt lärdom.

"Jag behövde vara mer ekonom än jag var då. Efter det har jag haft mycket bättre koll. Det tog lång tid innan jag förstod att han inte hade den kollen som jag antog att han skulle ha. Egentligen började jag förstå det först när vi inte kunde betala våra fakturor. Innan dess drev jag projekt, drog in kunder och det funkade. Det är klart att det var en chock. En jäkla besvikelse." När insikten om att det inte skulle gå att lösa stod valet mellan att försöka mjuklanda eller hårdkrascha. Hesselroth bestämde sig för att sätta företaget i konkurs så snabbt han bara kunde. Med många anställda som skulle ha lön, leverantörer som ville få betalt och skatteskulder som växte såg han ingen annan utväg. Att skära ner hade inte räddat situationen.

Hade han försökt mjuklanda hade han klarat sig själv ännu sämre, menar Hesselroth, som fokuserade på att slippa hantera anställda under en lång tid. "Jag betalade allting – utom till mig själv. Jag förlorade allt jag ägde och hade, men ingen annan förlorade, alla andra fick vad de skulle ha. Sedan var det klart att det gick rätt många miljoner till skatteinbetalningar under året och när jag väl kursade slutade det med att de anställda fick lönegaranti."

Man kunde blivit bitter för mindre. Men Hesselroth hävdar att han faktiskt inte blev det. Han insåg någonstans att även om människor runt omkring lurat honom på pengar, så hade han själv varit ansvarig för att ha tagit in dem. Han ville inte skylla ifrån sig. Ändå låg han där på soffan och mådde jättedåligt och låg, som han beskriver det, dubbelvikt. Men bara ett tag. Sedan började han leta nya vägar framåt. "Jag är stolt över att jag är en hedersman och inte skyller på andra. Jag blev faktiskt en bättre människa och en bättre entreprenör."

Kontrollerad nedläggning

"På ett väldigt snyggt sätt såg vi till att vi inte hade några anställda kvar längre. Vi sa upp vår stora lokal som vi hade, för att banta kostnaderna, och hade som något slags vision om att vi skulle bli den minsta storytellingbyrån i världen – och därmed den bästa!" Nej, Robin Danehavs produktionsbyrå Spox var inte på väg mot konkurs. Det gick tvärtom jättebra.

Ändå valde han och kompanjonen att lägga ner. "På papperet såg det väldigt bra ut och siffrorna såg bra ut. Allting var toppen. Men någonstans gnagde det att vi gjorde väldigt mycket det som kom till oss och inte så mycket det som vi faktiskt ville göra. Vi hade lite ojämn syn på vad vi ville. Den stämde kanske till 70 procent, men inte till 100 procent som  gjorde att vi kunde toksatsa på det och säga nej till annat. Och det började gnaga", säger Danehav.

Det gnagde inte bara på uppdragsfronten, utan även på hemmafronten. Danehav beskriver det som att han fick en klassisk 40-årskris. Han ville ha mer tid till livet och familjen. Mer tid att upptäcka nya saker i stället för att bli fast i gamla spår. Men med personalansvaret var det svårt att ta sig loss. Han och kompanjonen började alltså skala ner för att rikta om verksamheten. Lägre utgifter, mindre ansvar för andra människor. Planen var att det bara skulle vara de två kvar och att de skulle ta in extra resurser vid behov i specifika projekt.

Till slut var det mycket riktigt bara de två kvar. Det hittade sin balans och det kändes bättre. Problemet var bara att vid det laget var de så trötta att de inte  orkade sälja i den omfattning som de hade tänkt. Och då blev det tråkigt! Då kom insikten om att de faktiskt inte ville fortsätta ihop. Sommaren 2020 la de ner helt. Danehav startade därefter det enmansbolag som han driver i dag. Ett beslut han aldrig ångrat, även om omvärlden tolkade nedläggningen negativt.

"Jag ser inte att lägga ner ett företag som ett misslyckande. Så länge det inte drabbar någon annan personligen tycker jag att det är ett val man har rätt att göra som företagare utan att bli dömd som ett misslyckande."

3 tips för dig som gått i konkurs och vill starta om

[Faktarutan görs i samarbete med Almi, som också sponsrar avsnittet. För information om vad Almi kan göra för dig - läs mer på almi.se/tasteget]

Anton Manhem, jobbar med affärsutveckling och tillväxt på Almi i Nyköping. Han menar att en konkurs inte alls behöver betyda att man blir brännmärkt om man vill söka finansiering längre fram.

  • Se det som en erfarenhet. Företagande är tufft. Jag skulle hellre anställa någon som vaknat kallsvettig på morgonen och grubblat över sin likviditet eller sina problem i bolaget än om man kunnat somna kvällen innan. Det är lärdomar från livet som inte går att lära sig på ett universitet eller en powerpointdragning eller på en tvådagarskurs på kursgård. Absolut. Jag tror det är en jättebra erfarenhet. Kanske inte meriterande, men det kan vara en bra pusselbit.
  • Sköt det snyggt. Det finns lagar och regler för hur det ska regleras och skötas. Men tänk i termer av att rensa ur liken ur garderoben. Det kommer en morgondag och du kanske bara är skyldig en leverantör eller en kund 4000 kronor. Juridiskt kanske du har rätt att inte betala för att du har gått i konkurs. Men sköt det snyggt så långt du kan. Du vet aldrig vad den personen kan ha för framtida intressen eller sammanhang i ditt kommande bolag.
  • Var öppen om konkursen. Att ljuga om eller att undanhålla är värre än att ha gått i konkurs. Så upp med det. Det kommer alltid upp till slut i alla fall om man kör en UC eller känner någon som pratar lite för mycket. Förklara vad det var som hände. Det finns ju en anledning till att ett bolag går i konkurs. Handlade det om rent slarv, att ni inte hade koll på den likvida situation eller dina avtal? Då är det tuffare. Men det kan ju också bero på coronan eller andra skäl. Mycket handlar om förtroende i vår bransch. Inte bara siffror.

Lyssna och lär dig mer om att lägga ner ett företag

I avsnittet fördjupar vi oss ännu mer i ämnet, och du får bland annat höra:

  • Ola Hesselroth berättar om vad konkursen lärde honom att man alltid ska kolla.
  • Robin Danehav, berättar varför det inte alls behöver vara ett misslyckande att lägga ner.

Du hittar podden på Spotify, Apple Podcasts, Acast, Google Podcasts + i alla andra poddappar. Ladda ner avsnitt 18 nu!