Natten mellan den 9:e och 10:e november 1938 vandaliserades affärer över hela Tyska riket i en omfattning som är mycket är svår att förstå - både nu och då. I nästan varenda tysk stad fick judiska affärsinnehavare uppleva hur deras skyltfönster slogs sönder, hur folk trängde in i butikerna och slog sönder inredningen, stal eller förstörde varorna och sedan drog vidare till nästa butik.

Över 7500 butiker över hela landet blev förstörda och 267 synagogor brändes ner. Omkring 400 judar dödades och mellan tjugo och trettio tusen arresterades och fördes till koncentrationsläger.

Nästa morgon täckte sönderslaget glas affärsgatorna, och tyskarna gav därför händelsen namnen Kristallnatten. Någon ersättning fick affärsinnehavarna inte – det hela rubricerades som attentat vilket inte försäkringarna täckte. Många hade förlorat allt de hade.

Upprinnelsen till händelsen anges till ett mord på en tysk diplomat, Ernst vom Rath, som utfördes av en polsk-judisk gärningsman. Det var ett vansinnesdåd född ur desperationen av att gärningsmannens familj skulle förvisas. Sanningen är dock att nazistpartiet hade förberett omfattande aktioner mot judar och planerade massarresteringar långt tidigare, och mordet på vom Rath var bara tur, sett i seras ögon. Bland annat hade man markerat vilka verksamheter som ägdes av judar, på fasaderna.

Partiets ledning var samlat i München där propagandaminister Joseph Goebbels deklarerade att mordet var en konspiration, orkestrerat av ”världsjudenheten”. Han sa vidare att partiet inte förberett några demonstrationer men att om sådana uppstod spontant så skulle de inte hindras.

Detta tolkades som en order och aktionen mot de judiska butikerna under natten genomfördes främst av medlemmar i de paramilitära grupperna SA, Sturmabteilung, men många civila deltog också, fulla med hat, skapat av propaganda.

När vi talar om kristallnatten är det alltså viktigt att minnas att det var del av något större för att inte förringa det som sedan hände. Det är därför man hör folk prata om ”Novemberpogromerna”, en markering av att omfattande och våldsam förföljelse av judar (pogrom) pågick under lång tid.

Omfattningen av förstörelsen stod inte klart för världen omedelbart. I DNs och TTs rapportering någon dag senare framstod det som om händelserna främst var koncentrerade till München och några andra ställen.

Kristallnatten var inledningen till förintelsen

Innan händelserna under natten mellan den 7:e och 8:e hade nazisterna jävlats med judarna på alla sätt de kunde. Reaktionerna på Kristallnatten gav dem självförtroendet att fortsätta med nästa steg och försöka utrota så många de kunde. Natten följdes av ekonomisk och politisk förföljelse av judarna, massarresteringar och deporteringar. Det gjorde att många judar insåg att de inte hade något annat val än att fly landet. Självmord var också vanligt.

Man ska också minnas att allt detta hände tio månader innan det andra världskriget bröt ut. Förintelsen var alltså inte en spontan idé som nazisterna kom på i desperation i krigets slutskede, utan del av en genomarbetad plan att förinta en etnisk grupp, baserat på rasistiska teorier om den vita, ariske rasens överlägsenhet.

Omvärlden protesterade ändå inte särskilt kraftigt mot det som hände. Europa och stora delar av övriga världen var mitt inne i en ekonomisk kris, och ville därför inte ta emot de judar som försökte ta sig från Nazityskland. De sågs som flyktingar som skulle kosta mottagarlandet pengar, varken mer eller mindre. Därför vände man i stor utsträckning händelserna ryggen.