Färgändringen från grön till gula, orangea och röda nyanser på hösten är ett resultat av att träden har hämtat allt de kan från löven som är fyllda med klorofyll, det ämne som ger växter deras gröna färg. Ämnet spelar en avgörande roll i fotosyntesen, det vill säga växternas omvandling av koldioxid, vatten och ljusenergi till kolhydrater och syrgas.

När solljuset blir mindre intensivt under hösten avstannar fotosyntesen och ämnet bryts då ner och försvinner ur löven. Det gör att lövens gula pigment framträder, samtidigt som andra kemiska förändringar i löven (bland annat förändringar i proteinhalten) kan ge upphov till röda pigment. Alla höstlöv befinner sig därför på färgskalan från ljust gul till mörkt röd.

De gula och gulröda ämnena som ger löven deras höstfärger finns alltså i löven även på sommaren, men eftersom det gröna klorofyllet har starkare färg så det tar överhanden och ger löven deras gröna färg på sommaren. Det är därför som vissnande blad blir gula, även på sommaren.

Leaving the room —
as vivid and colorful
as possible.
Foto: Simon Berger / Unsplash

Tvärtemot vad många tror är frostnätter inte avgörande för att träden ska börja skifta färg, utan förändringen inleds när solljuset blir svagare. Olika sorters träd är olika känsliga, vilket gör att förändringen sker vid olika tillfällen. De avgörande faktorerna för vilken nyans löven får beror på temperatur, ljus och vattentillgång på den plats där trädet växer.

Låga temperaturer ovanför nollstrecket gynnar anthocyaniner, vilket ger den klara röda färgen i lönnens löv. Samma ämne försvagas av frost, vilket gör löven brunröda. Regniga och fuktiga, molniga dagar bidrar till att färgerna blir mer intensiva. Det bästa dagarna att njuta av höstfärgerna är på en klar, torr och kylig dag.

När det blir kallt på hösten ställer växterna om sig till sin vintervila, och de flesta lövträd och många buskar tappar sina blad. Innan bladen fälls tar växten vara på så mycket energi som möjligt ur bladen, klorofyllet och en del andra ämnen i bladen bryts ner till ämnen som växten tar upp. Därefter bildas ett särskilt lager mellan grenen och bladets stam som försvagar lövet och stänger av flödet. När lövet blåser av eller faller ner till följd av sin egen vikt, återstår bara ett litet ärr på trädet.