Många av de svenska jultraditionerna vi firar idag formades på 1900-talets början och Luciafirandet är inget undantag. Likt flera andra traditioner är ursprunget brokigt och resultatet av influenser från olika håll.

Den katolska förklaringen

Ett ursprung är det katolska helgonet Lucia, det enda helgon vi firar i Sverige och ett av mycket få helgon som överhuvudtaget firas i det protestantiska Nordeuropa. Det är förklaringen till att vi kallar henne "sankta Lucia" (it. Santa Lucia di Siracusa) och enligt legenden var hon en ung kvinna från Syrakusa på Sicilien som dömdes till döden år 304, bara 21 år gammal.

Mytbildningen runt henne har gjort det omöjligt att avgöra vad som är sant och inte. Enligt en av de många berättelserna bestämde Lucia sig för att ge bort en del av familjens förmögenhet till mindre bemedlade efter att hennes sjuka moder lytt hennes råd om att genomföra en pilgrimsfärd till Sanka Agata i Catania och där blivit botad från sin blödarsjuka.

Det finns också berättelser om att Lucias mamma hade lovat bort henne till en man när hon var döende för att någon skulle ta hand om Lucia om mamman dog (hennes pappa dog när Lucia var fem). Hennes trolovade ska enligt samma legend blivit arg när han insåg att Lucia inte tänkte gifta sig med honom.  

Enligt en annan berättelse var några av de som Lucia hjälpte grupper med kristna som gömt sig i katakomberna under Syrakusa för att undkomma den romerska guvernörens repressalier. Enligt legenden kom hon på idén att sätta ljus i en krans på huvudet för att kunna bära så mycket mat som möjligt i händerna när hon gick ner i de mörka katakomberna.

Den här ikonen av sankta Lucia målades av Niccolò di Segna på mitten av 1300-talet i Sienna. Helgonen håller dolken som dödade henne samt lampan som blivit hennes symbol.

Så småningom nådde informationen om en kristen välgörare guvernören (eventuellt var det den tilltänkte maken som skvallrade). När hon vägrade offra något till kejsaren för att ta avstånd från sin tro, beordrades guvernören att hon skulle föras till en bordell för att besudlas som straff (hon ska ha varit oskuld).

Men när de romerska soldater skulle hämta henne kunde de enligt en annan berättelse inte rubba henne - inte ens med hjälp av oxar. De bestämde sig för att bränna henne på platsen och anlade ett bål, men som genom ett mirakel vek lågorna undan och soldaterna dödade henne istället med en dolk.

Innan Lucia dog skänkte hon enligt en annan berättelse sina ögon till en beundrande man, men genom ett mirakel fick Lucia synen åter. Vid sidan om att vara ljusets helgon är Lucia hon är därför också de synskadades helgon.

Efter tre hundra år hade de många berättelserna om Lucia spritts tillräckligt mycket för att hon skulle bli helgonförklarad. Lite senare grävdes hennes grav upp och relikerna fördes till en plats nära staden Corfino, och senare till ett kloster. Därifrån är historien lite oklar (minst sagt) men i början av 2000-talet återfördes flera av delarna åter till Syrakusa där hon åter är begraven (även om en del delar också finns i Venedig).

Nog hör man Sankta Lucias italienska rötter i denna operaversion av den kända julvisan?

Lucia kommer dessutom av latinets lux, som betyder ljus. När sydeuropeiska missionärer försökte kristna norra Europa insåg de att berättelsen om den kristna ljusbäraren Lucia passade deras syften utmärkt. Helgonet sades ju ha dött på den mörkaste dagen på hela året (vilket var den 13:e december innan kalenderreformen 1753). Det gjorde att den nordiska traditionen av att fira vintersolståndet med en ljusfest för att skrämma bort mörkrets makter kunde övergå till att fira ljusets helgon.

Så småningom avtog firandet. I den svenska katolska kalendern fanns Lucia som en helgondag fram till 1500-talet, utan att den nämnvärt högtidlighölls. Efter reformationen, när Sverige blev protestantiskt, försvann i praktiken helgonens kyrkliga betydelse. Luciadagen firades då det var årets längsta natt, men utan koppling till helgonet.

Den svenska förklaringen

Traditionen att klä sig i vitt och bära ljus i händerna den 13:e december har sina rötter i Tyskland och har egentligen inget med lucia att göra (men det är en längre historia). Den första svenska noteringen om att detta förekommer på luciamorgonen 1764 är från Horns, ett högreståndsboställe i Västergötaland.

Luciafirande på Koberg i Västergötland 1848. Akvarell av Fritz von Dardel

Seden tycks ha fått fäste i Västsverige och sedan spridit sig över landet. Skansen började fira Lucia på 1890-talet som ett sätt att manifestera folkliga seder. Någonstans här har kopplingen till helgonet återupptäckts och hennes passande historia återinförts i historieberättandet.

På 1920-talet blev det en massmedial angelägenhet i samband med en tävling i Stockholms Dagblad 1928, där vinnaren fördes genom staden med elektriskt ljus i huvudkronan. Det blev startskottet för liknande tävlingar i andra tidningar och andra städer.

I Sverige förknippas Lucia med en blond och nordisk kvinna, men det saknar alltså kulturhistorisk grund. Det är sannolikt en effekt av hur de första årens vinnare i luciatävlingarna såg ut och att man föredrog ljushåriga för att symbolisera ljusets helgon.

Kongl. Teknologkören med lucian Amanda Helmfrid, musikstuderande från Tekniska Högskolans Studentkår består av studenter från Kungliga Tekniska Högskolan, KTH framträdde i Seglora kyrka på Skansen på luciadagen 2016. Foto: Henrik Montgomery / TT

Som så många högtider blir det vad man gör dem till, och luciasången är ett bra exempel på det. Ursprungligen är det en napolitansk folkvisa (inte siciliansk!) där en ung skeppare på ett passionerat sätt försöker locka turister att se stadsdelen Santa Lucia från vattnet (Vilket förklarar varför den kan dyka upp på italienska album som hyllar passion.) Sången översattes till italienska 1850 av Teodoro Cottrau som också nedtecknade melodin.

Den svenska texten skrev Sigrid Elmblad 1919, när luciahögtiden blivit så populär att man ansåg att den förtjänade en egen melodi. Den svenska texten har inget med den italienska/napolitanska förlagan att göra utan artikulerar egentligen bara den då relativt nya svenska traditionen av att en vitklädd kvinna står på tröskeln med ljus i håret.

Även lucias klädsel har många förklaringar, med olika rötter och omöjliga belägga. Den vita klädseln sägs både symbolisera hennes egen oskuld (i dubbel bemärkelse) och Jesus renhet. Det röda bandet sägs symbolisera blod och därmed hennes martyrskap. Ljuskronan är både symbolen för ljuset och för hennes gärning i Syrakusas katakomber. Att det är just lingonris i kronan kan beror på att det är en av få svenska bladväxter som inte tappar bladen på vintern, till skillnad från exempelvis blåbär.