Om du lägger dig i vanlig tid - någon gång mellan 22 och midnatt - börjar kroppen börjar kroppen förbereda sig för morgonen redan efter några timmar. Ju närmare gryningen vi kommer, desto lättare blir vår sömn. Vår kroppstemperatur stiger, produktionen av sömnhormonet melatonin har nått sin högsta nivå och börjar sjunka och produktionen av stresshormonet kortisol sätter igång kroppen för att vi ska komma upp ur sängen på morgonen.

Det här är aktiviteter som kroppen kickar igång utan påverkan från omgivningen. Tvärtemot vad många tror är det alltså inte om solens första strålar som får oss att vakna. Människohjärnan insåg för länge sedan hur viktigt det är med soluppgång och solnedgång och gör därför kroppen redo att vakna långt innan solen gått upp.

Att vi så lätt vaknar under vargtimmen - timmen mellan natt och gryning - och känner en så oproportionerligt stor oro för småsaker beror på att både kroppen och hjärnan befinner sig i faser då de processar och återhämtar sig efter gårdagen. Vår hjärna har inte mycket kapacitet över till att lösa problem där och då. Därför är det inte konstigt att vi känner oss sårbara när vi vaknar, det är mörkt och vi upplever oss ensamma och utan sammanhang. Några timmar senare, när vi sitter vid frukostbordet och tuggar på en macka med tv- eller radioröster i bakgrunden, omgivna av familj och med solljus utanför fönstret är det lättare att sätta vår oro i perspektiv och komma med konkreta lösningar.

När du vaknar utan att kunna somna om kan du försöka påminna dig själv om att det bara är vargtimmen som spökar, du kommer inte att känna samma oro om några timmar. Testa att andas lugnt och till och med meditera. Om det här inte fungerar på 15-20 minuter kan du stiga upp, sätta på ett svagt ljus och läsa en stund. Det är ett sätt att locka bort dina tankar från den ängslan som din kropp, antagligen helt obefogat, känner.

Sömnlöshet är helt normalt