Nobelpriset i litteratur år 2021 tilldelas romanförfattaren Abdulrazak Gurnah, född på Zanzibar och verksam i England ”för att kompromisslöst och med stor medkänsla ha genomlyst kolonialismens verkningar och flyktingens öde i klyftan mellan kulturer och kontinenter”.
Gurnah föddes 1948 på Zanzibar där han också växte upp. I slutet av 1960-talet anlände han till Storbritannien som flykting och är idag verksam vid Kents universitet där han undervisar i engelska och litteraturvetenskap. Han har skrivit tio romaner och ett flertal noveller. Flyktingperspektivet löper som en röd tråd genom de flesta av hans verk.
Hans litterära genombrott kom med romanen Paradiset (1994) som tog form efter en resa han gjorde till Afrikas östra delar 1990. Det utspelar sig i början av 1900-talet i Tanzania och är inspirerad av berättelsen om Yusuf i Koranen men ställd mot en fond av en detaljerad och våldsam beskrivning av den europeiska kolonisationen av östra Afrika i slutet av 1800-talet. Vi får följa Yusuf som tvingar arbeta som obetald tjänare åt en man som hans far är skyldig pengar där han behandlas som gods.
Det är en berättelse med många lager som beskrivits som både våldsam, vacker och konstig. Slutet avviker från förlagan genom att gå i moll snarare än i dur på ett sätt som är karaktäristiskt för Gurnah. Han sviker ofta läsarens förväntningar på att romaner ska sluta lyckligt eller sedelärande.
