Inflammation i levern, benämnd ”hepatit” efter de grekiska orden för lever och inflammation, orsakas främst av virusinfektioner men också av exempelvis långvarigt alkoholmissbruk, gifter och autoimmuna sjukdomar. Redan under 1940-talet insåg man att det finns två huvudgrupper av smittsam hepatit.

Den första formen (kallad hepatit A) är skonsammast. Den kallas även för smittsam gulsot och smittar via förorenat vatten eller livsmedel och läker oftast ut av sig självt. Hepatit A är en ovanlig sjukdom i Sverige.

Den andra formen (kallad hepatit B), som överförs med blod och kroppsvätskor (sammanfattas som blodöverförd hepatit), utgör ett betydligt allvarligare hot mot människors hälsa eftersom många drabbas av en kronisk hepatit med stor risk för att utveckla skrumplever (levercirros) och levercancer. Det är en läskig sjukdom eftersom till synes friska individer kan ha bära på smittan i flera decennier innan något allvarligt händer. Men när något händer är dödstalen höga och kronisk virushepatit orsakar fler än en miljon dödsfall årligen, vilket gör den till ett globalt hälsoproblem på samma nivå som tuberkulos och HIV-infektion.

När man kunde identifiera och separera hepatit A- och B-virus från varandra på 1940-talet var det en stor framgång. En andel av fallen förblev dock ouppklarade ända tills årets pristagare på olika sätt bidrog till att identifiera ytterligare en sort av hepatit B-viruset, som fick namnet hepatit C. Upptäckten av hepatit C-virus innebar att den kvarstående höga risken för blodsmitta kunde förklaras. Genombrottet möjliggjorde utveckling av blodtester och nya läkemedel som har räddat miljontals människoliv.

Pristagarna

De tre herrar som får priset är Harvey J. Alter (USA), Michael Houghton (Storbritannien) och Charles M. Rice (USA).

Harvey J. Alter, Michael Houghton och Charles M. Rice. Illustration: Niklas Elmehed / Nobel Media

Alter studerade hepatit hos patienter som fått blodtransfusioner. Hans metodiska studier ledde till bevis för att det fanns ett okänt virus som orsakar ett stort antal fall av kronisk hepatit. Sjukdomen fick arbetsnamnet ”non-A, non-B”-hepatit.

Houghton använde därefter en oprövad strategi för att klona det nya virusets arvsmassa. Försöket lyckades och viruset kunde identifieras. Det var då det fick namnet hepatit C-virus. Rice bevisade slutligen att hepatit C-virus kan orsaka hepatit på egen hand, vilket bevisade att det var ett fullvärdigt syskon till hepatit B.