Olympiadens historia och symboler

De olympiska spelen är en av världens största idrottstävlingar, grundade av en fransman som drevs av en vilja att återupprätta antika ideal.

Milanos borgmästare Guiseppe Sala och Cortinas borgmästare Gianpietro Ghedina, till höger, håller i den olympiska flaggan samtidigt som den internationella olympiska kommittens president Thomas Bach, till vänster, tittar på under avslutningsceremonin för vinterolympiaden i Peking 2022. Foto: Jae C. Hong / AP Photo

Rätten till att få utöva idrott på skoltid var den franske aristokraten Pierre de Coubertins stora passion och redan vid 25 års ålder hade han profilerat sig som en förespråkare för skolreform. Under världsutställningen i Paris 1889 organiserade han en konferens om fysisk utbildning och fem år senare föreslog han att man skulle återuppväcka den antika traditionen av att organisera olympiader, med start i Aten 1896 följt av Paris fyra år senare. En olympiad är en period på fyra år som löper mellan två olympiska spel.

Trots att han var en förespråkare för allas rätt att röra på sig var han paradoxalt nog en motståndare till att kvinnor skulle tävla i sport. Däremot förhindrade han inte deras deltagande i olympiaderna som ökade för varje år under hans ordförandeskap.

På 1920-talet adderades vintergrenar till programmet (ishockey var den första vid olympiaden i Antwerpen) och snart beslöts att anordna en särskilt vintersportvecka. Denna fick så småningom status som en egen olympiad (den i Chamonix utsågs retroaktivt till den första) och de arrangerades därefter samma år som vinterolympiaden. Sedan 1994 har vinter- och sommarspelen skett på olika år, med två års mellanrum.

Paralympics, en olympiad för funktionshindrade, startade 1960 till följd av en önskan att integrera personer som skadats i krig i samhället. Numera arrangeras paralympics på samma ort som olympiaden, ett par veckor senare.