Att avfärda andras politiska idéer som utmanar normen som självcentrerad ”identitetspolitik” vittnar om en bristande självinsikt om de egna privilegierna. Allt det där man får på köpet med den identitet man kallar sin egen, oavsett parti.

Och kanske också om en rädsla för att förlora lite av det inflytande och makt som den identiteten ger. Därmed inte sagt att livet automatiskt blir problemfritt för att du har en massa privilegier, men det blir inte onödigt svårt i alla fall.

Ras, klass och privilegier är svåra saker att prata om. I det här avsnittet av vår aktualitetspodd Perspektiv berättar Per Grankvist att han lagt märke till att han själv helst undviker dem. Konstigt nog känner han mig inte alls lika hämmad eller besvärad att prata om detta på engelska. Avslöjar det något om hans, och möjligen även Sveriges, förhållande till dessa frågor? Använder Grankvist språket för att dölja de kända problemen med rasdiskriminering och klassförtryck som är vardag för många mindre priviligerade svenskar?

Kanske är det så, svarade Kitimbwa Sabuni, en av landets mest profilerade tänkare och nyanserade debattörer i dessa frågor. Han står bakom ny forskning som synliggör hur stora orättvisor som finns i Sverige. Samtalet handlade om omedvetna normer, medfödda privilegier, osynliga strukturer och gav perspektiv på varför det är helt idiotiskt att kalla sig för ”färgblind”.

Lyssna på avsnittet

Klicka nedan för att lyssna eller ladda ner avsnittet i din poddapp. Perspektiv finns på Spotify, Apple Podcaster, Acast och i alla andra appar där du hittar poddar.