Så skapades och splittrades forna Jugoslavien

När forna Jugoslavien splittrades skedde grymheter som folkmord, krigsbrott, etnisk rensning, belägrade städer och hundratusentals döda civila.

Nästan trettio år efter att Jugoslavien bröts upp i flera självständiga nationer varnar nu utrikespolitiska experter för en repris av 1990-talets våld. Då är det viktigare än någonsin att förstå vad som hände.

Den preussiska/tyska kanslern som enade Tyskland på 1800-talet, Otto von Bismarck, lär en gång ha sagt att “Om det någonsin blir ett till storkrig i Europa kommer det att börja med någon förbannat löjlig grej i Balkan”. Han hade, om citatet stämmer, helt rätt.

Ett drygt årtionde efter Bismarcks död sköts nämligen Österrike-Ungerns tronföljare Franz Ferdinand ihjäl av bosnienserben Gavrilo Princip. Målet var att starta en revolution som skulle sätta punkt för Österrike-Ungerns styre över Bosnien. Detta lyckades, även om “revolutionen” han startade blev lite större än väntat.

Skotten i Sarajevo som händelsen kom att kallas blev startskottet för Första världskriget som i sin tur blev början till Jugoslavien. Det var ur de södra spillrorna av Österrike-Ungern som serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike utropades. Vilket senare bytte namn till Jugoslavien.

Hur Jugoslavien sedan splittrades till Slovenien, Kroatien, Bosnien-Herzegovina, Serbien, Kosovo, Nordmakedonien och Montenegro är en snårig historia. En historia många är rädda ska gå i repris.

Kosovoalbaner som tar sig gränsen mot Makedonien. Foto: Dan Hansson/TT via Svd

Jugoslaviens första trauma

Under andra världskriget lades första stenen för den brutalitet som kriget på 1990-talet senare skulle kännetecknas av. Kroatien hade krigat på Tysklands sida under första världskriget och när axelmakterna invaderade och splittrade Jugoslavien 1941 belönade de sina vänner kroaterna med självständighet.

Snart var Jugoslavien mitt i ett kaotiskt krig utkämpat av Nazityskland och tre inhemska motståndsrörelser: jugoslaviska kommunistiska partisaner, serbiska Tjetniks och kroatiska fascistiska Ustasja.

De sistnämnda utmärkte sig i sin brutalitet. Tillsammans med Nazityskland upprättade kroatiska Ustasja koncentrationsläger där framförallt judar och serber mördades i stora antal. Exakt hur många beror på vem du frågar, men de flesta verkar kunna enas om att flera hundra tusen  av de 2 100 000 serber som bodde i dåvarande fascistiska Kroatien mördades. Något serberna, rätt förståeligt, fortfarande kommer ihåg.

Från partisan till partiledare

Utmärkte sig gjorde även en av partisanernas guerillaledare, Josip Broz Tito. Tito och hans partisaner stred för att ena det splittrade landet under parollen “Broderskap och enighet”, vilket lyckades. När kriget var över utropades den Socialistiska federativa republiken Jugoslavien.

Till en början stod man som nation nära Sovjetunionen, men gled isär efter politisk och ideologisk friktion mellan Tito och Stalin. Dessa två blev ändå aldrig riktigt ovänner och under Kalla kriget höll sig Jugoslavien neutralt. Den här strategin visade sig bli en ekonomisk jackpot då både USA och Sovjetunionen pumpade in pengar i Jugoslavien för att hålla dem utanför den andres grepp.

Tito utnyttjade guldläget till att finansiera sin alldeles egna ekonomiska doktrin: titoismen. Den tog en mindre fundamentalistisk syn på det socialistiska ekonomiska systemet och kan bäst beskrivas som en sorts marknadsanpassad socialism.

Resultatet blev en blandning av statligt ägande och arbetarägda industrier med marknadsekonomiska inslag. Det hela gick rätt bra. Ett tag.

En effekt av att arbetarna ägde industrin var nämligen att lönerna ständigt höjdes. För att kompensera de ökade kostnaderna höjde företagen priserna, vilket ledde till att lönerna höjdes igen. Spiralen fick inflationen att öka så pass mycket att företag efter företag gick under.

Staten svarade med ambitiösa stödprogram för de som blev arbetslösa och ekonomiska injektioner till företag som var på väg mot konkurs. Tack vare Kalla krigets pengapump från både öst och väst flöt lösningen. Ett tag.

President Tito (t.h.) skålar med den sovjetiske regeringschefen Chrusjtjov efter Jugoslaviens inträde till östblockets ekonomiska samarbetsorgan Komekon. Foto: TT Nyhetsbyrån

Spikarna i kistan