Tre makrotrender inom engagemang
Det här handlar boken "Bränsle"om.
Tidigare i veckan släpptes min bok “Bränsle”, som handlar om konsten att tända, leda och organisera äkta engagemang. Det är kunskap man särskilt har stor nytta av om man är ledare i näringslivet eller civilsamhället.
Boken är mer än en uppdatering av den klassiker som jag skrev för drygt ett decennium sedan. Mycket har hänt sedan dess och våra vanor har förändrats - och jag har velat spegla det i boken. Låt mig därför reflektera över makrotrender som har förändrat förutsättningarna för att tända, leda och organisera engagemang i vår tid.
Per Grankvist
grundare
Ps. Om du vill att jag föreläser om engagemang för små eller stora grupper - klicka här för att läsa mer. (Alla i publiken får förstås varsitt exemplar av boken!)
Under en intervju för en del år sedan skämtade skådespelaren Julia Louis-Dreyfus om att hon ibland drömde om att bli ”Twitterpolis”. Hon föreslog att alla som ville skapa ett konto först skulle tvingas fylla i en ansökan där man fick svara på frågor om vad man tänkte posta, hur ofta, och framför allt varför någon annan skulle vilja läsa det. Om svaren inte höll måttet skulle ansökan avslås.
Poängen Louis-Dreyfus gjorde är lätt att känna igen sig i: känslan av utmattning inför det digitala bruset. Men när jag idag ser tillbaka på de dryga två decennier som jag har studerat engagemangets geologi, inser jag att utmattningen bottnar i något djupare. Vi har rört oss från en tid där digitala plattformar sågs som verktyg för demokratisering, till ett landskap där Mark Zuckerberg äger själva infrastrukturen för våra samtal. Där engagemanget förr var en medborgerlig kraft, har det idag i stor utsträckning reducerats till en råvara – en digital valuta som banaliseras genom klick och dopaminloopar.
Genom åren har jag insett att engagemang inte är målet i sig, utan ett bränsle. Det är den lagrade energi som krävs för att driva en förbättring eller få något att faktiskt hända. Men bränslet gör ingen nytta om det bara blir liggande i en tank. För att energin ska omvandlas till rörelse krävs en gnista – en kris, en vision eller ett möte mellan människor.
I arbetet med denna uppdatering har jag identifierat tre makrotrender som förändrat förutsättningarna för hur detta bränsle används idag:
Mätetalens hägring och den digitala passiviteten. Inom den digitala sfären har engagemang kidnappats som ett nyckeltal för att maximera klick. Det är ett skolboksexempel på att allt som går att mäta tenderar att bli viktigt, medan det som faktiskt betyder något glöms bort. Faran är den sofistikerade passivitet som uppstår när vi reducerar viljan att förändra samhället till en siffra. När vi ständigt uppmanas att tycka till med ett snabbt klick sjunker vår impulskontroll; det har blivit lika enkelt att slentrianhata som att klicka på ett hjärta.
Faran med det performativa engagemanget. De klistermärken man förr satte på sin kofångare har ersatts av snabba yttringar i digitala kanaler. Idag befinner vi oss i ett rent performativt engagemang där vi ställer oss på ”rätt” sida genom hashtags, men utan att det leder till handgriplig handling. Vi har sett banbrytande händelser, som #blacklivesmatter, där digitala upprop skapat en enorm maktfaktor på kort tid. Men vi får inte invaggas i en falsk trygghet. Politiska ledare har visat att de numera kan strunta i en opinion som saknar organisatorisk tyngd och fysisk närvaro.
Återkomsten till det fysiska hantverket. Som motvikt till bruset får det ”jobbiga” engagemanget – att faktiskt träffas och organisera sig – ett nytt, exklusivt värde. Det är i de små sammanhangen, som över en middag, vi återtar vår förmåga till verkligt samarbete. Samtidigt ser jag en fara i inflationen av ”medborgardialoger”. När folkvalda bjuder in medborgare för att tycka till om minsta lilla beslut riskerar de att framstå som vilsna och underminera den representativa demokratins styrka, som bygger på att vi ger kompetenta individer förtroendet att fatta beslut å våra vägnar.
Min förhoppning är att boken ska fungera som en bruksanvisning som hjälper dig att hitta, förädla och tända ditt eget bränsle. För i slutändan är det varken teknik eller mätetal som bygger ett samhälle. Det är den energi som uppstår när vi väljer att engagera oss för att göra skillnad – tillsammans.
Du kan även beställa boken via Adlibris, Bokus eller din lokala bokhandel.