De första sommarspelen anordnades 1960 i Rom och de första vinterspelen 1976 i Örnsköldsvik (!). Numera arrangeras de på samma ort som olympiaderna.

Den stora skillnaden är att de paralympiska spelen endast är öppet för idrottare med fysisk eller psykisk funktionsvariation och att varje gren har fler klasser. Deltagarnas delas nämligen inte bara in efter kön utan också efter vilken typ av funktionsvariation idrottarna har, samt i vissa fall hur svåra funktionsnedsättningarna är.

I Tokyo har man tävlat i 22 grenar. Idrottarna tävlar i sex olika klasser uppdelade efter typ av funktionsvariation. Dessa är amputation, cerebral pares, synskada, ryggmärgsskada, intellektuell funktionsnedsättning och övriga (exempelvis längd). Inom varje klass finns ytterligare indelningar, beroende på grad av funktionsnedsättning. Individuella idrottare kan senare byta klass, ifall deras fysiska status ändras (precis som viktklasserna i andra idrotter).

Under sommarspelen är simning den gren där individuella idrottare tar flest medaljer, precis som i de olympiska spelen. De fem främsta idrottarna i de paralympiska spelen i Tokyo är alla simmare. Kina toppar medaljligan överlägset med 187 medaljer, följd Storbritannien (117) och USA (97). De svenska idrottarna har hittills kammat hem sju medaljer.