Parisavtalet utgjorde slutpunkten på en process som startats vid det internationella miljömötet i Rio De Janeiro 1992, där deltagarländerna ställde sig bakom FNs konvention om klimatförändringar. Det ledde i sin tur till Kyotoprotokollet (även kallat Kyotoavtalet) 1997 där länderna förband sig att minska sina utsläpp men som krävde sju år av förhandlingar innan det trädde i kraft 2005.

Avtalet ansågs emellertid vara ineffektivt eftersom USA och Kina, två av de länder som står för det största andelen utsläpp, inte deltog i avtalet. (Som utvecklingsland var Kina inte bunden till Kyotoprotokollet och från amerikanskt håll använde det som argument för att rättfärdiga att inte heller USA skulle vara med.)

Världen hade försökt enas om ett nytt avtal vid flera tillfällen, bland annat i Köpenhamn, men utan att lyckas. En av de avgörande faktorerna för att det trots allt blev ett avtal i Paris berodde på en omfattande diplomatisk insats av det franska utrikesdepartementet, med utrikesminister Laurent Fabius i spetsen, vilket gjorde att förutsättningarna för att komma överens blev de allra bästa.

När klimatavtalet var färdigt var det många som höjde händerna mot skyn. FNs klimatchef Christiana Figueres, FNs generalsekreterare Ban Ki-moon, Franrikes utrikesminister och klimatmötets ordförande Laurent Fabius och Frankrikes president Francois Hollande var några av dem. Klimatoppmötet ägde rum i Le Bourget, en förort norr om Paris. Foto: Francois Mori /AP via TT

Den 12:e december 2015 hade parterna enats om det historiska avtalet. 185 länder hade då bidragit med planer för att minska sina utsläpp av växthusgaser fram tillö 20205 eller 2030. Parisavtalet ersatte därmed Kyotoprotokollet. Det trädde i kraft ett knappt år senare, den 4:e november 2016, när avtalet hade signerats av 197 länder, däribland Kina och USA.

Villkoren i avtalet

Kärnan i Parisavtalet är ett ramverk som utgår från att uppvärmningen ska inte får överstiga två grader för att undvika de katastrofala effekter på jordens ekosystem som en uppvärmning av jordens atmosfär har. Allra helst ska uppvärmningarna hållas under 1,5 grader. Målet med avtalet är också att förtydliga vikten av att länderna agerar, och att stödja dem i det arbetet.

Genom avtalet enades regeringarna om:

  • att sträva efter att begränsa uppvärmningen till 1,5 grad, eftersom det minskar risken för de kraftigaste negativa effekterna av klimatförändringarna på jordens ekosystem
  • behovet av att se till att de globala utsläppen minskar så snart som möjligt, men med insikten om att det kan ta längre tid för utvecklingsländer
  • vidta snabba minskningar av utsläppen i enlighet med de senaste forskningsrönen, för att nå en balans mellan utsläpp och absorption under den andra halvan av det 2000-talet. Det är därför man pratar om att vi måste vara klimatneutrala senast 2050.

För att uppnå målet måste alla deltagare göra en nationell klimatplan för att minska sin del av utsläppen. Detta är också en del av kraven som EU ställer på sina medlemsländer.

Uppföljning

I avtalet enades också länderna om hur uppföljningen ska ske. De ska samlas vart femte år för att se hur långt de kommit och uppdatera sina nationella åtaganden för att nå det kollektiva målet (inga utsläpp 2050). De ska förklara för varandra och för allmänheten vilka åtgärder som vidtas, och de ska följa upp och rapportera framstegen.

Samarbete kring anpassningen av samhället avgörande

I avtalet finns två delar som handlar om vikten av stärka förmågan att förändra samhället och dess förmåga att hantera klimatförändringarnas effekter. Det står också att utvecklingsländer ska få stöd av rikare länder för att finansiera denna omställning. Ett exempel på det är de hundra miljarder dollar per år som ska göras tillgängliga för dessa länder, fram till 2025.

Avtalet tydliggör också vikten av att vidta åtgärder för att minimera skadorna, och att samarbeta kring metoder för att hantera dem när de uppkommer.

När man läser avtalet är det också tydlig att icke-statliga organisationer också har en viktig roll att spela för att motverka klimatförändringarna, vilket bland annat inkluderar civilsamhället, näringslivet och städer. Även här talar man om vikten av att minska utsläpp, öka motståndskraften, identifiera och minska sårbarheter, samt samarbete över gränserna.

THE CLIMATE IS CHANGING - SO SHOULD WE! #ACTNOW. Global climate change strike - No Planet B - 09-20-2019
Foto: Markus Spiske / Unsplash

Fotot på Eiffeltornet är tagen den 6:e december 2015 av Michel Euler / AP via TT.