På en torgmarknaden är det tillgången som styr priset. De grönsaker som är i säsong är alltid billigare än de som inte är i säsong (och hur det kan finnas jordgubbar året runt är något av ett mysterium). Potatis är därför som allra billigast i mitten av sommaren och början av hösten och som dyrast på våren. Köparen kommer förstås vilja att köpa av den som säljer den bästa potatisen billigast. Det tvingar alla säljare att anpassa priset tills alla har ungefär samma pris. Även om utbud och efterfrågan påverkar priset är det köparna och säljarna som tillsammans avgör vad något är värt.

Det kan då visa sig att två sorters potatis värderas olika mycket. Stora bakpotatisar är dyrare än vanliga potatisar eftersom de finns färre av dem, och färskpotatis från Bjärehalvön är alltid dyrt eftersom de är av en särskilt hög kvalitet och anses vara en delikatess.

Ju fler varianter det finns, ju svårare blir det att jämföra men i grund och botten vet alla att en potatis är en potatis och att det finns ett prisspann på mellan 5 och 20 kronor kilot som är rimligt för potatisar. Men om någon säljer potatis som redan är skalad ökar värdet för oss som kunder och vi blir därmed villiga att betala mer.

Foto: Dan Freeman / Unsplash

På en torgmarknad med många olika aktörer där alla som vill kan handla är detta det vi kallar för marknadspris. Logiken funkar också mellan olika butiker: priset för potatis är ungefär samma oavsett om man handlar på Lidl, Coop, Ica, CityGross, Hemköp eller Willys. De har förstås inte torgstånd intill varandra, men de verkar på en större, gemensam marknad där alla bevakar varandra för att försäkra sig om att man inte uppfattas som onödigt dyr av kunderna.

I grund och botten är det samma logik gäller på marknaden för aktier. En aktie är ju en liten del av ett företag så priset på varje aktie gånger antalet aktier är helt enkelt värdet på hela bolaget.

Vad någon är villig att betala för en aktie beror dels på på hur mycket aktier som finns och dels på vilken kvalitet bolaget anses vara. Men till skillnad från potatiskvalitet är bolagskvalitet en helt subjektiv uppfattning. Färskpotatis från Bjärehalvön är bättre än nästan all annan potatis - det är alla överens om. Men om Axfood (moderbolag för Willys, Hemköp och Mat.se) är ett bättre företag än sina konkurrenter eller inte, det beror på många olika faktorer. Är man lönsam? Är man lönsammare än sina konkurrenter? Kommer man vara lönsam i framtiden?

Framtidstron styr priset

Alla köper aktier i hopp om att tjäna pengar på dem i framtiden och det kan man som bekant göra på två sätt. Det ena är genom aktieutdelning (den del av bolagets vinst som man fördelar mellan alla aktieägare beroende på hur stor andel av bolaget du äger) men det ger sällan lika mycket pengar som genom det andra sättet: värdeökning.

Ingen köper potatis för att sälja vidare och ingen köper aktier för att äta upp dem. Det kan tyckas självklart, men det är förklaringen till varför priset på aktier går upp och ner, medan priset på potatis rör sig mycket saktare. När vi köper potatis bedömer vi värdet på potatisen idag. När vi köper aktier försöker vi bedöma värdet på aktien imorgon, och hoppas att det ska vara mer. Potatisen pris bestäms alltså av vad den är värd idag, medan aktiens värde bestäms av vad den är värd imorgon.

Det som styr hela aktiemarknaden är alltså gissningar, inte fakta. Alla försöker förstås gissa så klokt som möjligt. Person A gissar att Axfood kommer vara värt mer i framtiden eftersom mat.se går som tåget nu när alla börjar handla mat hemifrån. Person B gissar att det kommer vara värt mindre eftersom Hemköps och Willys försäljning över nätet inte tagit fart så mycket som man skulle kunna vänta. Alltså säljer person B sina aktier till Person A och båda två hoppas att den andre gör ett misstag. I verkligheten känner köparen och säljaren aldrig varandra eftersom all handel sker via en öppen marknad, en börs för aktier.

Värdet på bolaget styr inte värdet på aktien

Man skulle förstås kunna räkna ut ett värde på ett bolag genom att värdera alla saker de äger (maskiner, byggnader, bilar etc) och plussa ihop det med de pengar som de har på olika konton och komma fram till en summa (även kallat substansvärde). Men det är ingen som riktigt bryr sig om det, för det säger ändå ingenting om framtiden.

Alla som handlar i aktier måste förstå detta: värdet på en aktie är ett resultat av vad folk tror om bolagets chanser att tjäna pengar i framtiden. SAS kan äga hur många dyra flygplan som helst, men när en pandemi gör att intresset för att resa förväntas vara nära noll under en tid framöver sjunker aktievärdet förstås som en sten! Det bokförda värdet av dessa tillgångar är högt, men marknadens uppfattning om det framtida värdet av dem är jättelågt. Vad spelar det för roll att flygplanet kostade mycket att köpa när ingen vill flyga med det?

Vad vi tror om framtiden är alltså den faktor som styr priset på enskilda aktier och för de andra börsnoterade företagen i samma bransch, vilket påverkar synen på närliggande branscher vilket sammantaget styr börsen, vilket i sin tur påverkar konjunkturen. Men gissningarna går också åt andra hållet. Vad vi hör att andra säger om konjunkturen framöver påverkar vår förmåga att investera i aktier överhuvudtaget vilket gör att det är svårare att sälja aktier vilket gör att priset sjunker vilket sänker börsen.

Och inget av detta har egentligen något som helst att göra med vad ett bolag är värt eller om det är välskött. SAS är ett relativt välskött bolag med många nöjda kunder och duktiga medarbetare. Ändå betraktas det som värdelöst utifrån vad vi gissar om framtiden.

The Stock Exchange
Börsen på Wall Street. Foto: Aditya Vyas / Unsplash

Även om aktieanalytiker, börsexperter, privatekonomer och konjunkturexperter har tillgång till mer data när de gör sina bedömningar av framtiden så är det just bedömningar, inte fakta. De säger att de tror det ena eller de andra, men det är viktigt att påminna sig själv om att “tror” är en synonym med “gissar” för att inte ta vad de säger som en sanning.

Ju mer oro om framtiden som finns, ju lägre värderas bolagen och ju sämre går alltså börsen (dvs det samlade upplevda värdet av alla börsnoterade företag sjunker). Detta förklarar också varför s.k. folkaktier (många aktieägare) som Telia och H&M rör sig mer upp och ner i värde än bolag med få aktieägare. Antalet aktieägare gör att det finns ett större medialt intresse för bolagen och när det verkar gå bra så drar aktien iväg rejält och när det verkar gå dåligt så sjunker aktien också rejält. Ju fler ägare, ju fler personer som kan bli oroliga och ju fler som kan tänka sig att sälja för att skydda sig från en förlust.

För att skydda sig mot förluster kan man koppla säljorder till sin investering. Det innebär att man på förhand bestämmer att om aktien faller under ett visst pris så ska man automatiskt sälja alla sina aktier. Men om alla gör det ungefär samtidigt så ökar antalet tillgängliga aktier snabbt och priset på var och en av dem minskar och så fortsätter fallet och så löser det ut fler säljorder osv. När det händer alltför fort har börsen å andra sidan funktioner som gör att handeln stoppas i aktien under en stund.

Coronakrisen

Till skillnad från finanskrisen 2008 är den här krisen inte resultatet av en underliggande värderingsbubbla, utan resultatet av folks agerande när de oroar sig för vad som ska hända.

Till skillnad från aktier har hus ett värde, men om värdet på huset är felaktigt så kan man ta ett mycket större lån än man egentligen borde (med huset som säkerhet) och osäkerheten om banken kommer få tillbaka pengarna är därför mycket högre. Under åren som ledde fram till 2008 gav många amerikanska banker sina anställda bonusar utifrån hur mycket pengar de lånade ut, inte hur säkra de lånen var.  Lägg sedan till att miljontals skräplån av den här typen klumpats ihop till lånepaket som i sin tur felaktigt bedömdes som säkra lån och som i sin tur ledde till helt uppblåsta värderingar. Resultatet: en bubbla och den sprack.

Börsmarknadens reaktion på coronakrisen var först en reaktion på det faktum att så många fabriker i Kina stängdes vilket innebär att många företag inte kommer kunna få sina leveranser i tid. Sedan reagerade börsen på att folk var tvungna att sluta resa och stanna hemma och därför inte skulle konsumera som man hade gissat. Analytikerna gissade då att företag som säljer saker via nätet ansågs ha framtiden för sig och samtidigt gissade man att de företag som bara har vanliga butiker inte har framtiden för sig.

Varje gång en regering lanserar ett stödpaket gissar man hur det kommer påverka olika branscher, vilket i sin tur leder till gissningar om hur olika bolag inom varje bransch kommer att agera.

När börsföretagen rapporterar något om hur de hanterar krisen och hur verksamheten påverkas så styr det i sin tur värderingen. Är det ett stort bolag - som H&M Gruppen - så påverkar det i sin tur hela branschen eftersom alla gissar att H&M nog har bra koll och sedan gissar man om branschkollegorna är bättre eller sämre än H&M.

När Donald Trump säger att han planerar att ta bort restriktionerna så att folk kan gå ut och handla igen (något som epidemiologer anser vara alldeles för tidigt) så reagerar börsen likväl positivt. Eller med andra ord: det är tillräckligt många som gissar att han har rätt och därför gissar att det skulle innebära att konsumenter skulle börja köpa mer saker igen och sedan gissar vilka börsnoterade företag som kommer gynnas av det i framtiden och därför gissar att man borde äga aktier i dem.

Slutsats: aktiemarknaden inget för faktabaserade

Den som tror att aktiemarknaden utgår från fakta i sina värderingar av bolag gör en felbedömning. Priset på en aktie utgår från en gissning av framtida värden på bolaget och när man spekulerar i aktier gör man dessutom en gissning av hur mycket andra människor kommer gissa att bolaget är värt i framtiden. Gissningarna kan vara baserade på fakta eller hörsägen, men de är likväl gissningar.

Så när det gäller hur börsen eller enskilda bolag kommer att påverkas av coronakrisen är det enda vi vet att det kommer vara gissningar.