Det är jordarternas egenskaper och sammansättning, grundvattenförhållanden samt höjdskillnaderna som avgör släntens stabilitet. Den naturliga erosionsprocessen anpassar branter och slänter till ett jämviktsläge. Om något gör som förändrar jämvikten kan det utlösa skred eller ras.
Förutom naturliga skäl och människans påverkan (genom att bygga hus och vägar) så kan även skogsavverkning leda till förändrad stabilitet i marken eftersom vegetationen som suger upp mycket av markvattnet tas bort, vilket ökar grundvattentrycket. Detta kan leda till högre grundvattennivåer och ytvattenflöden. Marken blir blötare, helt enkelt.
En högre grundvattennivå ökar portrycket i jordlagren vilket försämrar jordens hållfasthet och kan därmed ge upphov till försämrad stabilitet. Ökade ytvattenflöden kan ge erosion i sluttningar och dalgångar. Störst risk för skred och ras är det i jordslänter som innehåller jordlager med låg hållfasthet och i bergslänter med svagheter i berggrunden.
Sverige är det störst risk för skred i de delar av landet som låg under havets yta efter den senaste nedisningen – särskilt nära vattendrag, sjöar och kusten. Risken för ras är däremot högst i branta bergsslänter över hela landet, särskilt där berggrunden är uppluckrad eller har sprickor. Det är också vanligt i höga och branta sluttningar längs älvarna i norra och mellersta Sverige.
Klimatförändringarna ökar risken
På grund av klimatförändringarna kan vi räkna med att mängden regn kommer att öka inom större delen av Sverige och att det samtidigt blir allt vanligare med intensiva regn. Ökad nederbörd medför dessutom att erosionen tilltar, att grundvattennivån i jordlagren höjs och att översvämningar längs sjöar och vattendrag kommer att bli både vanligare och mer omfattande.
Korrigering 201230: I en tidigare version av artikeln kallades Norges Geotekniska Institut felaktigt för Norges Geologiska institut.