Att vara journalist är att ibland frivilligt göra saker andra gärna undviker. Som att lyssna på president Donald Trumps tal, till exempel. Natten mellan fredag och lördag deltog jag på ett valmöte (på distans) som presidenten höll i Ocala, Florida.

För att kunna förklara saker måste man först försöka förstå det man ska förklara. För att försöka förstå en politiker måste man lyssna. Att se någon tala i närmare nittio minuter live ger en djupare förståelse för personen än när man läser talet transkriberat eller ser klipp med höjdpunkter från talet. För att förstå någons mentala terräng kan man inte bara titta på höjdpunkterna.

Donald Trump är en citatmaskin: obunden av fakta, ohämmad av vad andra säger om honom och hämningslös i sina omdömen om andra. Han är en mogen man med en omogen pojkes känsloliv. En mobbande buffel med förvånansvärt tunt skinn, som ständigt förhärligar sig själv i ena andetaget och förlöjligar andra i nästa andetag. Lika gränslös i sin kritik mot andra som i sin okritiska framställning av sig själv.

Men buffeln är en charmig sådan. Donald Trump har en förmåga att tala till stora mängder människor på ett sätt vanligt folk bara hör i små sammanhang. Hans stora bekräftelsebehov har format en underhållare av stora mått, någon som helt naturligt får människor att bilda led och ringar runt honom för att höra vad han har att säga.

Genom att peka ut en gemensam fiende får han leden att slutas. Trump talar ofta i "vi"-form, och inleder gärna med att tala om "dem" som han inte gillar. Det är ofta vi medier, och för att göra poängen tydlig pekar han dessutom mot pressläktaren. "De borde inte ha så fina platser" sa Trump i Ocala och pekade på media. "Ni borde ha deras platser i stället" sa han till publiken.

På alla hans valmöten är människor placerade både framför och bakom Trump, och kamerorna riktade mot honom för att illustrera att mannen är omgiven av folket. Då och då lutar Trump sig framåt mot podiet, mot publiken. Han vänder sig om för att få bekräftelse, mot publiken. Han rycker med axlarna och gestikulerar utåt med handflatorna öppna, mot publiken. Indignerad över hur obegripligt idiotiskt någon betett sig avslutar Trump ofta med en retorisk fråga, "kan ni fatta det?" Underförstått kan publiken förstås inte det. Signalen är att Trump förstår hur vi känner.

Presidenten är ingen politiker. Trump talar som folk tänker, i oavslutade meningar, och låter som folk gör när tankekedjor tillåts haka i varandra och associationer blir sidospår. Signalen är att han låter som oss.

Han förlöjligar sina motståndare på samma sätt vi också kan förlöjliga någon vi känner oss hotade av och i Trumps snarstuckenhet bor igenkänningen. Signalen är att han känner som oss.

Han uttrycker sig oklart, svepande och ofullständigt på ett sätt man bara gör när man är säkert på att man har samma referenser. Signalen är att han känner sig som en av oss. (Som när han sa "you look at what’s happening last night in Sweden. Sweden, who would believe this?")

Donald Trumps fallenhet för den här typen av intimisering är slående. Det är svårt att avgöra hur mycket av detta som är manér eller i vilken utsträckning han är en naturbegåvning men att han har talang för det är ingen tvekan om. Jag har svårt att tro att en enda amerikan skulle missat att deras president inte är perfekt, men vem är det? Det är paradoxalt nog Trumps imperfektioner som får honom att kännas äkta.

Att vara tillrättalagd kan också vara motsatsen till att vara äkta, och Trump gör vad han kan för att underblåsa den uppfattningen. Joe Biden är ett verktyg för andra, för vänstern, för lobbyister och korrupta vänner, hävdar Trump på scenen i Ocala. Han säger att att han åstadkommit mer på 47 månader än vad Biden åstadkommit på 47 år, genom att göra vad han tror på och för att göra Amerikan fantastiskt igen.

Han är en buffel, men han en charmig buffel och han en buffel i en porslinsbutik. Och var det inte exakt det han lovade väljarna att vara i Washington?


  • Som de flesta andra har jag fått Trump doserat i 15 eller 30-sekundersekvenser som del av nyhetsinslag. Att se presidenten hålla ett helt tal fördjupar bilden av honom (han börjar vid 31.00).
  • Men det är också tröttande. På vårt politikkonto @vvv.politik har jag valt ut flera längre sekvenser från talet i Ocala för att illustrera hur valmöten går till. Det är facinerande och väl värt att se.
  • Tidigare har vi också förklarat att Trump är skicklig på att visualisera sina politiska förslag och vad de åstadkommit. Klicka här för att se det (också på @vvv.politik)

Därför är det möjligt att spela på utgången i presidentvalet

I samarbete med Unibet | Det blev ingen andra debatt i presidentvalet i veckan som gick, vilket gjorde att vi gick miste om en temperaturmätning inför valet om drygt två veckor. Ur ett vadslagningsperspektiv liknar ett presidentval likväl en fotbollsmatch där oddsen är ett uttryck för sannolikheten att något ska inträffa. Däremot är osäkerheten större, eftersom det saknas historiska data att utgå ifrån.


En andra våg av coronasmitta i Europa

Kartan ovan visar antalet nya fall av corona i Europa de senaste 14 dagarna. Många av de länder som framgångsrikt lyckades hindra smittspridningen i våras ser nu ett ökat antal positiva fall.


Andra saker som kräver förklaring


🙌 Slutet gott, allting gott! Jag är tillbaka nästa vecka med ett nytt urval.

📨 Var detta första gången du läste veckobrevet?  Starta en egen prenumeration här!