Regeringen styr Sverige och är drivande i arbetet med att förändra våra lagar för att påverka hur samhället utvecklas. Men för att genomföra sina idéer behöver regeringen stöd av en majoritet i riksdagen.

Som chef över regeringen är det statsministern som väljer vilka och hur många ledamöter, statsråd eller ministrar som ska ingår i regeringen. De måste vara svenska medborgare men behöver inte vara politiker. Historiskt sett har det dock varit så att statsråden varit politiker sedan många år, inte sällan med erfarenhet från att vara riksdagsledamöter. Om de skulle vara riksdagsledamöter vid tillfället när de utnämns till minister ersätts de i riksdagen med en person som utses av respektive parti.

Den formella benämningen på alla i regeringen är statsråd, men titeln är minister. Statsministern bestämmer vilka frågor som statsråden ska ansvara för, eller vilken "portfölj" de ska ha. Benämningen är sannolikt en rest från den tid då alla frågor hanterades på papper och respektive minister kom till regeringens sammanträden med var sin portfölj med några av de frågor de ville ta upp under mötet.

Som regeringschef kan statsministern "möblera om i regeringen" när han vill. Statsråd kan bytas ut, portföljer byta händer och departement ombildas eller slås ihop. Han gör det förstås i samråd med statsråden själva och regeringspartiernas företrädare, men det är statsministern som bestämmer. När flera förändringar sker vid samma tillfälle kallas det för en regeringsombildning och det brukar ofta ske 12-18 månader innan ett val.

Vid regeringsombildningen den 5:e februari 2021 blev Per Olsson Fridh ny biståndsminister, Märta Stenevi ny jämnställdhets- och bostadsminister och Per Bolund tog över portföljen som klimat- och miljöminister och utsågs dessutom till vice statsminister. Foto: Anders Wiklund / TT som även tagit bilden på statsministern som gör tummen upp.

Det är också statsministern som bestämmer vilka av statsråden som ska vara departementschefer. Utrikesminister Ann Linde är exempelvis chef för utrikesdepartementet medan Anna Hallberg är Utrikeshandels­minister och minister med ansvar för nordiska frågor. Hallberg tillhör samma departement men är inte chef för det. Även om utrikesministerposten räknas som en finare ministerpost är Linde och Hallberg jämbördiga och båda rapporterar till statsministern.

Statsministern är i sin tur chef för statsrådsberedningen som ansvarar för att leda och samordna arbetet i Regeringskansliet, vilket är den myndighet som alla andra department är en del av. Av Regeringskansliets omkring 4 600 anställda är bara cirka 200 personer politiskt tillsatta. Det gör att det stora flertalet av de som jobbar där har kvar sina anställningar inom Regeringskansliet oavsett vilka som sitter i regeringen.

Ministrarna i regeringen tjänar lika mycket, med undantag för statsministern. Hans arvode är 176 000 kronor per månad medan för övriga statsråd får 139 000 kronor per månad. Ett statsråd som också är riksdagsledamot får inte arvode för riksdagsuppdraget under statsrådsperioden.

Arbetet i regeringen

Vid riksdagens öppnande i september varje år läser statsministern upp regeringsförklaringen. Den beskriver vilka mål regeringen har för sin politik under ett år framåt och vilka nationella och internationella politiska frågor som regeringen tänker prioritera.

Varje torsdag sammanträder regeringen för att fatta beslut. De fattas i regel av regeringen som kollektiv, där minst fem statsråd måste vara närvarande för att regeringen ska vara beslutför.

Statsrådet föredrar sina egna ärenden, och ersätts av ett annat statsråd om han eller hon inte kan närvara på mötet. Det är dock inte så att regeringen bestämmer saker i det rummet, utan de allra flesta ärenden är redan färdigbehandlade av respektive departement. (Med runt 10 000 regeringsbeslut per år är det omöjligt att diskutera alla.) När det gäller principiellt viktiga frågor diskuteras dessa av regeringen vid separata möten, så kallade allmänna beredningar.

Till skillnad från sina kolleger i många andra länder har svenska statsråd få möjligheter att fatta beslut på egen hand. Alla regeringsbeslut fattas gemensamt av regeringen först när frågan är väl genomarbetad och regeringen enig.