Det var inte länge sedan det var förenat med stor ekonomisk livsfara att kolla Instagram medan man njöt av en tiramisu på ett café på Corso Como i Milano. Det kan visserligen fortfarande vara kostsamt att gå på café, men avgifterna från att använda telefonen utan för Sverige är inte längre ett problem.
Roaming kommer från det engelska ordet för vandring. Roamingavgifter är de extra avgifter som konsumenterna betalar utöver sitt vanliga abonnemang för att ringa, surfa och skicka sms när de vandrar runt mellan olika utländska mobilnät.
Roaming är också symbolen för en av EU:s främsta framgångssagor: ett konkret exempel på hur EU-samarbetet har förbättrat tillvaron för medborgarna.
Länge var det väldigt kostsamt att ringa och surfa under resan i Europa. Ofta tog mobiloperatörerna ut en euro per minut för samtal och 10 euro per megabyte för datatrafik. Det här var en sten i skon för EU där fri rörligheten för personer är en av unionens fyra friheter, det vill säga kärnan för EU:s inre marknad.
Redan under 2000-talets första år inleddes arbetet inom EU med att reglera och begränsa roamingavgifterna och harmonisera reglerna mellan medlemsländerna. 2007 begränsades de maximalt tillåtna avgifterna genom den så kallade roamingförordningen. Sedan dess har reglerna successivt skruvats åt.
