I Bondepraktikan varnas för "rötmånaden", en månadslång period i slutet av juli och början av augusti under vilken många livsmedel ruttnar eller i alla fall håller sig sämre. Den vetenskapliga förklaringen är att juli och augusti är de varmaste och fuktigaste månaderna på våra breddgrader, och att bakterier och mögel trivs mycket bra i sådant klimat.
I det gamla Sverige förvarades maten ofta i jordkällare eller i skafferier, där det var lite kallare. Under sensommarmånaderna lyckades man dock inte hålla svalt i dessa utrymmen vilket skämde en del mat.
I Sverige ansågs rötmånaden börja i slutet av fruntimmersveckan, d.v.s runt den 23:e juli och pågår till den 23:e augusti. Även i andra delar av Europa finns motsvarande månad. Enligt romarna började tiden då maten höll sig sämre den dag då stjärnan Sirius i stjärnbilden Stora hunden första gången kunde iakttas i gryningen, och sedan varade i en månads tid, det vill säga från 22 juli till 21 augusti. Med syftning på stjärnbilden kallades perioden dies caniculares (= hunddagarna). I flera länder kallas motsvarigheten till rötmånaden därför för något som refererar till just hunddagarna.
