Redan innan krisen erbjöd flera begravningsbyråer tjänsten, men då främst som ett sätt att ta hänsyn till de som inte kan närvara på grund av sjukdom, resmöjligheter eller annat. Numera blir det allt vanligare, både hos enskilda byråer och hos de lite större kedjorna som Fonus och Lavendla.

Det är de anhöriga som bestämmer vilken kanal som begravningen ska sändas via, och om sändningen ska vara öppen eller privat. Sändningen sker oftast via en telefon som placerats längst fram i kyrkan eller kapellet och sköts av en av begravningsentreprenörens anställda. Det går också att kosta på det lite mer och filma från flera olika vinklar med professionella kameror, men det är en budgetfråga.

Normalt filmas endast den som leder ceremonin samt talare och eventuella musiker och sångare. När anhöriga går fram till kistan eller urnan för den del av ceremonin som kallas för avskedet vinklas kameran normalt bort för att deras ansikten och sorg inte syns för någon som inte är närvarande.