Att frivilligt ha distans till andra när man socialiserar är en nyckelfras i de rekommendationer som regeringar över hela världen gett till sina medborgare sedan starten på coronaepidemin. Två meters avstånd bör vi hålla till varandra, för att vara på den säkra sidan, och känner vi oss det minsta sjuka ska vi stanna hemma.

Men social distansering kan också orsaka långtgående mental och psykisk ohälsa om vi inte gör det på rätt sätt, varnar Jamil Zaki, psykolog på Standforduniversitetet. Han menar att vi måste lära oss att socialisera på distans för att inte känna oss utanför gruppen.

Problemet är att våra mänskliga instinkter att vilja vara med andra gör oss en otjänst. Särskilt i svåra tider känner människor ett behov av att prata om vad som händer, att trösta och bli tröstade av varandra.

Back when we were all stuck in lockdown and video calls helped us stay connected
Foto: Ben Collins / Unsplash

Ersätt social distansering med socialisering på distans

Men samma teknik vi ibland beskyller för att förhindra oss att vara med varandra kan vara det bästa vi har just nu för att stanna tillsammans. FaceTime, Zoom, Microsoft Teams tillåter oss att socialisera på distans, inte minst utanför arbetet. Zaki föreslår att man också använder dem för att bara hänga med varandra, fast digitalt.

Att ha dem igång även utan en plan på exakt vad vi ska göra. För när vi möts i vanliga fall förväntar vi ju oss inte att varje minut ska vara produktiv eller ha ett tydligt syfte. Vi hänger ju bara. Så prova att bläddra i tidningar ihop, eller laga mat samtidigt eller att ta en öl.

Att socialisera på distans kräver lite övning, men det hjälper att komma ihåg att beslutet att isolera oss är ett exempel på omsorg och snällhet. Vi gör det ju inte bara för oss, utan för andra. Så de du/ni möter på andra sidan skärmen har alltså det gemensamt: ni bryr er mycket om varandra. Vilket ju är en utmärkt början för att att socialisera på distans.