Det verkar som om de använder två sorters sinnen för att hitta rätt när de förflyttar sig hundratals mil söderut nu på hösten.
Kompassinnet hjälper dem att flyga i rätt riktning och det sitter troligtvis i ögats näthinna och utgörs av ett protein kallat kryptokromer. Det finns i de så kallade horisontalcellerna som vidarebefordrar information från ögats tappar och stavar. Om den magnetiska strålningen är synlig för fåglarna är ännu oklart.
Positionssinnet hjälper dem förstå var de befinner sig och finns troligen i näbben. De antas kunna känna av magnetfältets styrka och lutning vilket är skiljer sig åt mellan olika platser. Här i norr lutar magnetfältet mer än nära ekvatorn, samtidigt som fältet också är starkare.
Distribuerad databehandling är svaret.
När du söker på Google, Bing eller andra sökmotorer kommer svaren på sökningen förbluffande fort. Det beror på att sökmotorerna inte har en enda server, eller ens en enda stor server, utan hundratals, tusentals, ja kanske hundratusentals servrar på olika ställen runt om i världen.
När du söker efter något som exempelvis "katter", skickas sökresultatet till flera olika servrar samtidigt och som tilldelats olika uppgifter. Någon kanske svarar med de tio mest relevanta förslagen, andra med nästa tio och så vidare. Det du ser är en lista med träffar, men listan kan vara skapad av många olika servrar på olika platser.
Det här görs dels för att eliminera eventuella flaskhalsar som skulle kunna uppstå om man bara använde en server, och den skulle vara upptagen när du ställer din fråga. En annan anledning är att hastigheten har stor betydelse för användarna. Fyra av fem användare går vidare om en video inte laddar som den ska.Det gör även att de servrar som ger dig svaret på din fråga förmodligen finns i din geografiska närhet. Genom att se till att datan om var man kan hitta olika sorters information på nätet dupliceras på servrar i olika världsdelar kan exempelvis Google se till att deras sökmotor är lika snabb i San José i Argentina som i San José i Costa Rica eller San José i Kalifornien.
Blötdjuren har fördelat vitala funktioner till flera ställen i kroppen.
Att bläckfiskar inte är som andra djur är uppenbart när man studerar deras anatomi. De har exempelvis tre hjärtan. Två av dem pumpar blod genom gälarna så att dessa syresätts. Det tredje hjärtat pumpar blodet genom hjärnan, musklerna och övriga organ.
Blodet är dessutom blått. Hos de flesta flesta ryggradsdjur sker syreupptaget i blodet med hjälp av det järnhaltiga proteinet hemoglobin, vilket ger blodet dess röda färg. Bläckfiskar använder istället proteinet hemocyanin för att ta upp syre. Det innehåller koppar och blodet blir därför blått istället för rött.
Som det inte vore nog har de åttaarmade bläckfiskarna dessutom nio hjärnor. En huvudhjärna styr nervsystemet och i var och en av armarna finns ett kluster av nervceller som styr rörelserna. Det gör det möjligt för armarna att röra sig oberoende av varandra för att nå ett gemensamt mål, tror forskarna.
