Kompassinnet hjälper dem att flyga i rätt riktning och det sitter troligtvis i ögats näthinna och utgörs av ett protein kallat kryptokromer. Det finns i de så kallade horisontalcellerna som vidarebefordrar information från ögats tappar och stavar. Om den magnetiska strålningen är synlig för fåglarna är ännu oklart.

Positionssinnet hjälper dem förstå var de befinner sig och finns troligen i näbben. Det antas kunna känna av magnetfältets styrka och lutning vilket är skiljer sig åt mellan olika platser. Här i norr lutar magnetfältet mer än nära ekvatorn, samtidigt som fältet också är starkare.

Fåglarna är inte ensamma om att kunna uppfatta jordens magnetfält. Samma förmåga har konstaterats hos insekter, kräldjur, fiskar och vissa däggdjur.