Under tusentals år och fram till den industriella revolutionen var det i många kulturer runt om i världen vanligt att sova i två skift, den första och andra sömnen. Det första sömnskiftet började vanligtvis runt kl 20 och varade i några timmar. Det följdes av en vaken period som varade mellan en till tre timmar mellan 23-01 (beroende på när man somnat) och sedan sov man skift nummer två, även kallat morgonsömnen. Vanligtvis steg man upp kring soluppgången.

Mellan den första och andra sömnen brukade medelklassen umgås, äta en bit mat, slänga på mer ved i brasan och använda toaletten. Andra låg kvar i sängen och småpratade eller hade sex. I 1500-talets Frankrike var den allmänna medicinska rekommendationen för unga par att försöka avla barn mellan de två sömnskiftena. Arbetarklassen utförde i sin tur uppgifter som till exempel att ta hand om husdjur, städa och laga mat.

På 500-talet tog kristna munkar till sig vanan att stiga upp mitt i natten, nu för att be. Tusen år senare har man hittat texter från bland annat Italien och Frankrike där den första sömnen nämns (“primo sonno” och “premier somme”). Motsvarande omnämnanden har hittats på olika platser i Afrika, Australien, Sydostasien och Mellanöstern.

Tvåskiftessömn är naturligt för kroppen

En vuxen människa behöver generellt minst sju timmars sömn, men mer än en tredjedel av alla amerikaner sover mindre än så. Motsvarande siffror gäller i Sverige och svenskarnas sömnkvalitet blev sämre under pandemin.

Skaffa ett gratiskonto för att fortsätta läsa!
Då kan du läsa sju artiklar i veckan istället - helt gratis! 🤓