"Flera gånger i veckan tänker jag på ett reportage jag läste i magasinet Filter för mer än tio år sedan. Reportaget var nästan trettio sidor långt och handlade om grisuppfödning i Sverige och Danmark. Jag är inte speciellt intresserad av grisar eller uppfödning av djur. Jag är dessutom vegetarian sedan femton år tillbaka och minns knappt hur bacon smakade. Det var ändå något med hur den här historien berättades som gjorde att jag inte kunde släppa den. Mer än ett decennium senare refererar jag fortfarande till den.

Att just det här reportaget handlade om grisar var bara en slump, det kunde lika gärna ha handlat om optimistjollar, prostatacancer eller bostadspriser i Burkina Fasos huvudstad Ouagadougou. De bästa journalisterna berättar inte bara vad som hänt och hur detta hänger ihop med världen och nuet, de gör det på ett så skickligt sätt att det inte går att sluta läsa. De här journalisterna lyfter också fram historier vi läsare inte visste att vi var intresserad av och guidar oss igenom de oceaner av information som internet bjuder på. Information overload, för mycket information, gör oss stressade och trötta.

Ju mer information vi utsätts för, desto viktigare blir redaktören. I sociala medier är det algoritmerna som agerar redaktörer och ger oss mer av det vi gillar, men de klarar inte att ge oss något vi inte ens visste om att vi gillade.

Därför är jag ständigt på jakt efter nyhetsbrev och poddar där mänskliga redaktörer hjälper mig hitta och förklara en blandning av ämnen jag själv inte snubblat över. Ett buffébord av reportage och förklaringar som jag kanske inte alltid förstår varför jag borde veta detta, men där jag är trygg i vetskapen om att det alltid är intressant när jag börjar läsa eller trycker på play.

Foto: Anna Hållams för Vad Vi Vet

På Vad Vi Vet är det jag en av de där redaktörerna, som får lyfta fram frågor och ämnen som vår publik inte nödvändigtvis visste att de var intresserade av. Vi förklarar aktuella händelser genom att leta fakta. Det är våra källor som bygger trovärdighet och skapar förtroende, som gör att publiken kan känna sig trygg. För mig är att sprida kunskap ett sätt att stabilisera demokratin. Därför skriver jag för Vad Vi Vet.

Och grisarna då? Jag minns bonden som cyklade genom den danska landsbygden för att titta till dem, suggorna som levde så smått att de inte kunde vända på sig i sina bås och den ekologiska grisgården där kultingarna fick tumla omkring på gården och när det var dags för de vuxna grisarna att bli bacon hade de ett harmoniskt och ångestfritt liv bakom sig."


Bli prenumerant!

Det är tack vare våra prenumeranter som det är möjligt för Vad Vi Vet att ha redaktörer som Peppe Öhman som bidrar till att förklara sammanhangen.