En objektiv och saklig journalistik kräver ett neutralt eller torrt språk. Sedan starten har Vad Vi Vets förklaringar förknippats med ett vänligt, vänskapligt tonfall i kombination med ett formellt sätt att benämna titlar och territorier. Vi kallar det "VVV-språket" och det förkroppsligar vårt sätt att låta fakta ge tyngd åt lättillgängliga resonemang. Det syftar till att göra våra förklaringar tydliga för vår publik och är samtidigt till hjälp för alla som arbetar för oss.

VVV-språket består dels av stilregler (hur vi behandlar språket) och dels av skrivregler (vilka ord och begrepp vi väljer). Tillsammans utgör de en samling principer som avgör om journalisterna som jobbar för oss ska titulera statsministern med namn eller ämbete, hur vi behandlar citat, om de ska välja mejl eller epost, Vitryssland eller Belarus, Franciskus eller Francis.

Vad vi väljer att förklara är likväl viktigare än hur vi väljer att förklara det. Ointressanta ämnen kan inte räddas av ett tydligt språk, men under arbetets gång kan ett tydligt språk oss att upptäcka när vi valt ett ointressant ämne. Då är det bättre att avbryta arbetet och ta sig an ett nytt ämne än att publicera det som varken gör någon klokare eller gladare.

Den viktigaste skrivregeln är att det ska vara lätt att förstå vad vi vet. En tydlig mening och en tydlig rubrik är resultatet av en tydlig tanke. Ett sätt att hjälpa folk förstå aktuella händelser är genom att förklara dem på ett så begripligt sätt som möjligt. Så fundera på vad du vill säga, och säg det sedan så enkelt som du kan.

Ett exempel på en otydlig rubrik som inte ger någon förklaring till vad artikeln handlar om. Ingressen skvallrar dock om att ämnet antingen är förklarat på ett ointressant sätt, eller att ämnet i sig är ointressant eftersom det verkar innehålla klyschor.-

Underskatta inte publikens förkunskaper, men överskatta dem inte heller. Att skriva "den tyska sportbilstillverkaren Porsche" är att dumförklara, inte att förklara. Att skriva om "elektorsröster" i amerikansk politik utan att förklara ett så centralt begrepp är uteslutande och ogeneröst. Där vi redan gjort en förklaring, eller där andras förklaringar duger, ska dessa länkas till begreppet i texten.

En dålig förklaring är antingen obegriplig eller osannolik. I det här fallet undrar läsaren redan i ingressen om det verkligen kan stämma att ett arbete med att göra en vd mer synlig kan resultera i ökade marknadsandelar. Vad ingressens sista citat har med saken att göra förblir ett mysterium och mysterier hindrar läsaren från att ta sig vidare.

Felstavningar fräter på trovärdigheten. Använd rättstavningsfunktionen flitigt. Kontrollera alla ord med vågiga röda streck under. Låt en oinsatt kollega läsa igenom texten och markera det som hen inte förstår direkt.


Hur vi använder språket

George Orwells sex grundläggande regler ur "Politics and the English Language" ( 1946) gäller även oss på Vad Vi Vet.

  1. Använd aldrig en liknelse eller metafor som du är van att se i tidningar. (Med andra ord: variera språket och se upp för klyschor.)
  2. Använd aldrig ett lågt ord där ett kort ord duger.
  3. Om det är möjligt att ta bort ett ord, ta alltid bort det.
  4. Använd aldrig passiva formuleringar när aktiva formuleringar duger.
  5. Använd aldrig en utländsk fras, ett vetenskapligt ord eller fackspråk när du kan använda ett vardagligt ord. (Orwell skrev "ett engelskt ord")
  6. Bryt mot dessa regler så fort du kan för att undvika för att säga något barbariskt.

Ett förklarande språk förklarar

Våra läsare och lyssnare är intresserade av våra förklaringar. Det är språket vi använder när vi förklarar som avgör om de fortsätter eller om de ger upp.

Målet är att skriva och prata som vanliga människor pratar när de vill förklara ett ämne de kan mycket om. Vi ska därför använda ett vardagligt, modernt språk istället för ett allmängiltigt, vetenskapligt, byråkratiskt eller floskelartat språk. (Använd därför "rik" istället för "förmögen", "pengar" istället för "kapital", "folk" istället för "människor", "present" istället för "gåva".)

Metaforer och liknelser får användas när de erbjuder en genväg till förståelse och aldrig annars. Klyschor och slitna uttryck ska alltid undvikas. (Se "fula formuleringar", nedan.

Två sätt att upptäcka tomma ord är att fundera på om de bidrar till en förklaring eller att fundera över motsatsen. I exemplet ovan saknas en förklaring på vilket sätt en omarbetad hemsida bidrar till journalistik. Och vad är motsatsen till "högkvalitativ journalistik" vara? I det andra stycket är "tvärfunktionell" överflödigt och "en iterativ process" borde ha förklarats som en process där man ständigt lär sig saker. Men ställer man sig frågan om vad motsatsen skulle vara inser man att det hela är tomma ord. Ett Vvv-sätt att förklara hade varit "Göteborgs-Postens nya hemsida är utformad för att göra det lättare att få överblick över den mängd artiklar som tidningen producerar. Den är utvecklad tillsammans med designbyrån Brandwork. Antalet prenumeranter har ökat, varav de digitala prenumerationerna blivit dubbelt så många."

Ta läsaren i handen och led dem till förklaringar genom att relatera till saker som de faktiskt kan relatera till. Bisatser leder tanken på stickspår. Många bisatser gör att läsaren går vilse.

Du-tilltal är ofta bättre än "man"-tilltal som inte tilltalar någon i allmänhet, särskilt i sociala kanaler. Du kan likväl behöva använda "man" ibland. Som bekant är det en fin linje mellan att formuleringar som "som bekant" framstår som ett generöst sätt att inkludera läsaren och att de framstår som skryt.

  • Var försiktig med att försöka tilltala alla. Det tilltalar ofta ingen. Svepande generaliseringar tyder på att vi gissar, inte att vi vet. Det blir lätt många "många" när man inte har koll på fakta.
  • Skriv som om du förklarar för en vän. Alla våra texter publiceras i sociala medier där språket är lite mindre formellt och där man ofta använder sig av ett mera bjussigt, inkluderande språk i stil med "som du säkert redan vet..." Att tänka att man ska förklara något man kan för en kompis i ett ganska långt meddelande på WhatsApp är en bra ledstjärna.
  • Undvik till varje pris och i alla situationer klick-lockande och uppseendeväckande rubriker. Det är marknadsföring, inte journalistik.
  • Länka alltid till våra källor och se till att du faktiskt läst dem. Googla efter motsatsen när det är extra viktigt. Länka i första hand till primärkällor (forskning, bandade intervjuer) och i andra hand till medier som faktiskt faktagranskar sina källor på samma sätt som vi. Skriv aldrig ut spekulationer, gissningar eller åsikter. Vi heter vad vi vet, inte vad vi gissar.
  • Förklara också när vi inte vet något. Det är särskilt viktigt när något stort har hänt, då vår uppgift att förklara vad som är oklart kan hjälpa människor att navigera i en flod av rykten, spekulationer eller gissningar.
Det här är inte en rubrik, utan en åsikt. Sådana bör undvikas om man vill förklara något.

Hur vi skriver språket

På Vad Vi Vets redaktion följer vi i stora drag nyhetsbyrån TTs skrivregler, kallade TT-språket, samt Språkrådets rekommendationer. Men Vvv-språket skiljer sig på några viktiga punkter, sammanfattade nedan.


Källhänvisning

Med ett så förpliktigande namn som Vad Vi Vet förväntar sig vår publik att vi kan redogöra för varför vi vet något.

  • Alla artiklar ska ha tydliga källor till alla påståenden. Primärkällor är alltid att föredra (rapporter, utredningar, originaldokument, ljudupptagningar, citat från personer saken gäller). Ibland använder vi oss också av sekundärkällor som vetenskapliga tidskrifter (som faktagranskat riktigheten i forskningsstudier), böcker eller välrenommerade medier som själva genomför faktagranskning av vad de publicerar. (Notera att svenska medier oftast inte duger inte som källor då de inte faktagranskar allt som publiceras. Undantaget är vid större avslöjanden, eller som primärkällor för citat.)
  • Att en "expert" sagt något betyder ingenting. Vi får aldrig anta att andra redaktioner faktagranskat uttalanden eller att någon verkligen är expert på något bara för att de omnämns som det. Vi bör alltid söka efter primärkällor för att verifiera vad som sagts, och vara återhållsamma med att omnämna personer som experter om vi själva inte behärskar ämnesområdet. Ofta behöver personerna inte ens nämnas (se nedan).
  • Logiska resonemang behöver ingen källa Källhänvisning behövs inte om ett påstående kan anses vara allmänt känt, eller en logisk följd av ett tidigare resonemang. "Efter det andra världskriget har svenska blickar riktat sig mer mot de Förenta staterna än mot Tyskland. Amerikansk populärkultur har därför påverkat Sverige i högre grad än tysk populärkultur" behöver därför ingen källa. Om påståendet däremot gäller något mer specifikt, som popmusik eller fritidsutrustning, krävs källa. Som vanligt behöver vi vara försiktiga med att anta att våra egna logiska resonemang är lika logiska för någon annan.
  • Källorna är alltid viktigare än personerna. En förklaring blir inte mer sann för att vi nämner människor som hänvisar till källorna. Andra medier har sina regler, men eftersom vår uppgift är att redovisa källorna är de alltid viktigare att nämna än personerna. Istället för att skriva  "Psykoterapeuten och livscoachen Tess Brigham förklarar att de som kämpar med ångest-relaterade tillstånd som panikångest och posttraumatisk stress ofta doom-skrollar mer än andra." bör vi sålunda skriva "personer som kämpar med ångest-relaterade tillstånd som panikångest och posttraumatisk stress är ofta mer benägna att doom-skrolla." och hänvisa till originalkällan.

    Av samma anledning nämner vi inte heller vem som tagit fram en studie, såvida inte vi önskar citera dem (vilket vi sällan vill). Istället för "en studie om hur sociala medier påverkar stressnivåer som genomförts av psykologen Roxanne Cohen Silver vid University of California", skriv "en studie om hur sociala medier påverkar stressnivåer som genomförts vid University of California". En bra minnesregel är att fråga sig om läsaren verkligen bryr sig om vem som sagt eller gjort något. Oftast är svaret nej.

Länkar

På Vad Vi Vet länkar vi direkt till källorna. Detta gör vi genom att markera de relevanta orden i en mening (aldrig mer än fem) och koppla dem till den webbadress där man kan hitta källan. Välj länkadressen med omsorg. Länka till en specifik sida snarare än en generell startsida och, om möjligt, länka till den del av sidan där källan finns.

I tyckta medier finns en tradition att ange vilken sorts källa man använder, exempelvis "...skriver X i en artikel i Washington Post den 3/4 ...", för att hjälpa läsare att hitta primärkällan. Eftersom vi länkar direkt till källan behöver vi inte den typen av formuleringar. Om källan lever upp till de krav vi har på källor behöver vi varken ange att det är en artikel, i vilken tidning det är eller när det publicerades.

På samma sätt räcker det med att hänvisa till "en studie" och länka till den så att läsaren kan fördjupa sig på egen hand. Här ska dock alltid universitetet eller den aktör som genomfört studien anges.

  • Eftersom vi inte kan länka till källorna i löptext när vi publicerar i sociala kanaler väger våra texter lättare där. Ju mer komplext eller omdebatterat ett ämne är, ju viktigare är det att addera en länk till originalartikeln på vadvivet.se Exempelvis: "För källhänvisning och fördjupning, se http://vadvivet.se/munskydd" (Notera att "http://" måste anges för att länk en ska funka i sociala kanaler.)

Citat

Till skillnad från de flesta andra medier i Sverige använder vi oss inte av talstreck ("-") utan av citattecken, i enlighet med många internationella nyhetskällor.

En annan skillnad är att Vad Vi Vet inte tillåter omskrivningar av citat eftersom läsarna ska kunna lita på att vi citerar ordagrant.

Ett exempel på ett citat som både är onödigt och för långt. Ett VVV-sätt att förklara saken hade varit "Europeiska Unionens råd har dock enats om att agera mot 40 personer i den belarusiska statsledningen, något som rådets ordförande Charles Michel beskriver som en viktig signal."

Endast personer som är relevanta för berättelsen ska citeras. Vad mannen på gatan tycker är alltid meningslöst. Vad någon annan anser om saken saknar betydelse om det inte motsvarar en person med djup expertkunskap eller relevant erfarenhet. Likväl krävs återhållsamhet. Vi heter Vad Vi Vet, och kravet för att inkludera en åsikt är därför mycket högt.

Ett väldigt tydligt exempel på citat som inte tillför något. En banal självklarhet blir inte mindre banal för bara att någon forskar på den.

Den mest meningslösa citatet är ett slappt citat kopplat till en namnlös källa: "Alla är överens om det säger en person med insyn i processen." Det behövs inte alls.

Exempel på ett citat som inte tillför något, eftersom vi inte får någon förklaring till vem den grekiska tjänstemannen är och därför inte förstår varför han är tillfrågad och därför inte kan avgöra om det han säger är viktigt eller bara en åsikt. Om Grekland är iblandade i historien (vilket inte framgår) och om han dessutom arbetar i regeringskansliet i Aten bidrar citatet till ökad förståelse. I alla andra fall är det helt meningslöst och kan ersättas.

Var dock försiktig med citat. Direkta citat ska endast användas när personen säger något som är överraskande, eller när de är beskrivande på ett grafiskt särskiljande sätt. I alla andra fall går det förmodligen utmärkt att parafrasera personen i förkortad form.

En annan skillnad är att vi ofta introducerar människor genom deras citat på Vad Vi Vet. Det innebär att vi börjar stycket med ett citat följt av namn, titel och en kontextualisering, istället för att göra det i omvänd ordning.

  • Istället för Det är den här gruppen som kan förvänta sig lättnader i restriktionerna på torsdag, enligt statsepidemiolog Anders Tegnell. "Vi har diskuterat hur de som nu är färdigvaccinerade ska kunna leva sina liv, som vi tycker kan vara lite annorlunda än det väldigt restriktiva liv de har haft hittills."
  • skriver vi "Vi har diskuterat hur de som nu är färdigvaccinerade ska kunna leva sina liv, som vi tycker kan vara lite annorlunda än det väldigt restriktiva liv de har haft hittills." Det säger statsepidemiolog Anders Tegnell om den grupp som kan förvänta sig lättnader i restriktionerna på torsdag.

Genom att låta citatet referera till något som sagts eller retoriska frågor som ställts i meningarna meningarna omedelbart före citatet knyts dessa stycken ihop på ett elegant sätt som visar att vi litar på läsarens förmåga att göra kopplingen.


Fula formuleringar

Inget avslöjar en slapp skribent lika mycket som slappa formuleringar som används i tron att de är moderna.

  • berömd - oftast onödigt, alltid irriterande
  • entreprenör
  • fokus - aningen är något viktigt eller så står det i centrum och ibland är något en prioriterad aktivitet, men sällan betraktas något genom en lins
  • forskningsstudie - en studie som genomförs för att ta reda på fakta är per definition forskning. "Studie" duger rätt och slätt, men glöm inte ange vilket universitet eller aktör som genomfört den.
  • historisk - låt historiker avgöra det, inte samtidens kommentatorer
  • ikonisk
  • innovativ - påhittig är mycket bättre
  • tänker när någon tycker
  • paradigm
  • prestigefull
  • process
  • stor - används ofta för att ge tyngd åt något men eftersom det är ett subjektivt och relativt adjektiv väger det lätt. Beskriv något i förhållande till något annat istället, och undvik adjektiven.
  • växa en verksamhet
  • transparens - öppenhet?

Namn och titlar

Det är mycket viktigt att personnamn återges helt korrekt. Ett felaktigt skrivet eller uttalat namn signalerar slarv eller bristande respekt för den människa som intervjuats eller beskrivs och minskar också trovärdigheten för texten eller podden som helhet. Fråga därför i samband med intervjuer hellre en gång för mycket än för lite hur personen stavar sitt namn. Vid minsta oklarhet: fråga igen och bokstavera. I poddar: repetera deras namn tills de godkänner uttalet och skriv sedan ner det fonetiskt för att få det rätt i manus.

För titlar och stavning följer vi TT-språket. Sättet vi refererar till personer i våra texter skiljer sig dock från de flesta svenska kollegor.

  • Första gången vi namnger en person gör vi det med titel och namn i sin helhet ("skådespelaren Eva Röse") och övergår sedan till att endast använda efternamn. ("... har Röse fått stort genomslag...") så länge texten enbart handlar om den personen eller hens perspektiv på det aktuella ämnet. Varje gång en person återintroduceras i texten ska det ske med både för- och efternamn. ("När Eva Röse hörde talas om detta...") Titel är då endast nödvändig om sammanhanget kräver det.
  • Detta sätt att behandla namn bidrar till ett smidigare och mindre repetitivt språk än om det fulla namnet skrivs ut flera gånger efter varandra. Det är också ett sätt att markera en professionell distans till den omskrivna. Att använda förnamnet är därför otänkbart - vi porträtterar inte de vi intervjuar eller skriver om som om de vore kompisar.

Ämbetspersoner

Personer som innehar ämbeten ska i första hand beskrivas som innehavare av dessa ämbeten, eftersom det är i kraft av dessa ämbeten de förekommer i våra texter.

  • När personen introduceras till läsaren eller lyssnaren sker det genom den formella titeln följt av det fulla namnet ("Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan") vilket därefter förkortas till titel och namn ("president Erdoğan") eller enbart titeln "presidenten" men aldrig enbart efternamn. Alla titlar skrivs med gemen begynnelsebokstav.
  • Detta gäller även svenska ämbetsmän och kvinnor. Efter en inledande formell introduktion förkortas namnet till titeln, eller titel och namn, men aldrig enbart namnet. Detta för att dessa personer i första hand representerar sina ämbeten, snarare än sig själva.
  • Statsminister Stefan Löven är således "statsministern", inte "Stefan Löven" eller "Löven". Undantaget är i de sammanhang där hans politiska färg är viktig, då han också kan tituleras "Socialdemokraternas partiledare", eller "partiledare Löven" för att särskilja honom från andra personer som har eller har haft liknande förtroendeuppdrag.
  • På samma sätt blir Stockholms finansborgarråd Anna König Jerlmyr blir "finansborgarrådet", Uppsalas länspolismästare Erik Steen blir "länspolismästaren",  och bostadsrättsföreningens ordförande Amir Sanari blir "ordförande". Att förenkla omnämnandet till att enbart skriva ut efternamnet kommer inte på tal, då det vore att ignorera det ämbete de är valda till.
  • Detta gäller även personer på ansvarsfulla poster i näringslivet, när detta är relevant, och då ska även företagets namn nämnas. H&M-gruppens styrelseordförande Karl-Johan Persson omnämns därför som "H&M-gruppens styrelseordförande" efter den formella introduktionen. Deras hållbarhetschef Anna Gedda blir av samma anledning "H&Ms hållbarhetschef" i en längre text.
Partiledare ska omnämnas som just partiledare, inte som personer. I exemplet ovan ges en överförenklad bild av hur politiska förhandlingar går till där användningen av personnamn istället för ämbete ger läsaren det felaktiga intrycket av att Stefan Löfven och Annie Lööf ensamma bestämmer över sitt partis politik.

Undantaget från reglerna ovan är längre personporträtt då man för att undvika repetition kan övergå till att enbart skriva ut efternamnet. Så fort en del av texten handlar om det ämbete och den roll man har ska detta poängteras genom att titeln åter uttalas.

Akademiska titlar bör översättas utifrån vilket land personen verkar. Se guide hos Stockholms Universitet.


Platser - länder, territorier och städer

Vi har en något mera konservativ hållning när det gäller vissa platser än vad som är vanligt. Vi föredrar svenska benämningar och svenska stavningar även när utländska sådana är praxis.

  • den Europeiska Unionen Vid upprepning och i titlar, använd "EU".
  • Europaparlamentet, endast undantagsvis EU-parlamentet. Aldrig "EP".
  • Förenta Nationerna Vid upprepning och i titlar, använd "FN".
  • de Förenta staterna / Amerikas Förenta stater Vi tydliggör att det är en federation genom att använda detta lite ålderdomliga begrepp inledningsvis. Vid upprepning och i titlar, använd "USA".
  • Helsingfors, aldrig Helsinki.
  • Helsingör, ej Helsingør
  • New York, inte New York City och aldrig "NYC".
  • Nordkarolina istället för North Carolina, och Sydkarolina, istället för South Carolina.
  • Norra Kaledonien istället för North Caledonia.
  • Kanada, inte Canada.
  • Kalifornien, inte Californien.
  • Washington, inte Washington D.C. för huvudstaden. För delstaten, skriv "delstaten Washington"

Stilreglerna uppdaterades senast 2021-02-25. När vi gör en uppdatering av en förklaring på sajten noterar vi det i kursiv stil under den aktuella artikeln.