I mer än 150 år har stockholmarna begravt hundar, katter, zebrafinkar, hästar, papegojor, sköldpaddor, kaniner, kråkor och igelkottar här, mitt i Nationalparken. Det finns även en egen minneslund för hamstrar och marsvin.
Djurkyrkogården på Djurgården, även kallad Kaknäs Djurkyrkogård, är Sveriges äldsta aktiva och kanske världens största begravningsplats för husdjur. Den äldsta graven tillhör hunden Nero och är från 1870-talet. Hans husse var författaren August Blanche som begravt honom på Blanches Malmgård på nuvarande Östermalm. När gården gjordes om till bostadskvarter något decennium efter Blanches död flyttades Neros stoft till Djurkyrkogården som samtidigt uppläts till stockholmarnas husdjur.
På 1940-talet upphörde djurkyrkogården formellt men det hindrade inte människor att fortsätta att lägga sina djur till sista vilan på platsen. Ett av de djuren som begravdes här samtidigt som djurkyrkogården började förfalla var cirkushästen "Don Juan" som medverkat i Ingmar Bergmans film Det sjunde inseglet (1957).
När Svenska Kennelklubben kom överens med staten om att arrendera marken i början av 1990-talet beskrevs platsen som "en djungel". En av de drivande krafterna var Erik Vesterberg som i rollen som kyrkogårdsföreståndare återställde kyrkogården till fint skick under de följande åren. För många blev han även känd som en uppskattad begravningsvärd med en stor empati. Han förstod att även små husdjurs frånfälle kunde vara grund för en stor, djup sorg och ägde förmågan att stötta de som tvingats säga farväl till en familjemedlem.
Sedan år 1993 är det åter tillåtet att begrava husdjur på denna plats. Djuren måste vara kremerade. Djurgårdens Djurkyrkogård ger även råd om veterinär och kremering till de som misstänker att deras husdjur inte har långt kvar.
