Jag åker tåg flera gånger per månad och ett vanligt år blir det nog mellan två och tre tusen mil. Sedan jag slutade resa med flyg i största möjligaste mån (av klimatskäl) har jag med tiden lärt mig några saker som jag numera alltid gör för att göra mina långresor lite enklare och skönare.
1. Packa lättare än du brukar
Utrymmet för bagage skiljer sig mycket mellan olika tågbolag och det är därför klokt att packa snålt så att man får plats med allt i en kabinväska eller mellanstor resväska. Stora väskor är hopplösa och ständiga irritationsmoment för sina ägare, har jag noterat. Att ha rullväska går utmärkt — det enda jobbiga är att det är några ganska höga trappsteg upp på vissa tåg. Själv reser jag ofta med en 65-liters ryggsäck, eftersom jag föredrar att ha händerna fria och känner mig smidigare.
Även för längre resor packar jag väldigt lätt, särskilt på sommarhalvåret, och är noga med materialvalet för att se mindre skrynklig ut trots att jag packar i ryggsäck. Linne är förstås det perfekta materialet, rutigt ett bra mönster på skjortor och undertröjor ett sätt att slippa tvätta skjortorna så ofta. Rullar man ihop allt när man packar tar det mindre plats. Lägg med en uddakavaj i linne, en tröja i merinoull högst upp i ryggsäcken och du är redo för det mesta.
Jag reser dessutom ofta i en tunn dunväst med mycket fickor, både för att slippa ha allt i händerna och för att det kan vara kyligt på tågen när det är varmt ute och de sätter luftkonditioneringen på max. Träningskläder behandlade med Polygiene gör att de inte luktar apa, trots att man har dem i ryggsäcken, och löpshortsen kan förstås dubblera som badbyxor om man skulle bo nära någon simbassäng.
Du behöver inte skriva ut biljetterna, trots att tågbolagen uppmanar dig att göra det. Ladda ner biljetterna till respektive app och visa upp dem när konduktörerna kommer tillsammans med din id-handling. Notera att ett svenskt körkort inte duger som id-handling utanför våra gränser eftersom det inte innehåller information om medborgarskap!
2. Tänk efter före
I händelse av att något tåg blir försenat och man måste rusa för att hinna till rätt perrong har jag alltid torkad frukt och cashewnötter i packningen, liksom minst en liter vatten. Reser jag med familjen har jag också något godis, för att pigga upp om någon tappar humöret alldeles.
En pocketbok och läsplatta har jag också alltid lätt åtkomligt, liksom laddare för både telefon och dator och minst en fulladdad powerbank. Reser man inom EU behöver aldrig tänka på mobildata som numera kostar samma som hemma, men varje gång man passerar Schweiz är det klokt att köra flygplansläge eller att använda wifi eftersom deras taxor för mobildata är skyhöga. En sovkudde är en otrolig bonus, liksom en kortlek för att lägga patiens när man har tråkigt (ju mindre format, ju bättre).
Dubbelkolla stationerna i stora städer. Byter du i Paris kan tågen gå från vilken som helst av de fem stationer som finns där. Sannolikheten att du är på fel station är med andra ord 80 procent! Det är sällan särskilt svårt att ta sig mellan dem (i Paris: RER eller Metro) men dubbelkolla och planera i förväg.
3. Ladda ofta
En grundregel är att ha telefonen i ständigt batterisparläge och ladda när man kan, och det gäller både telefonen och hungern.
Låt oss först ta det där med telefon. Reser man i förstaklass är det sällan långt till närmaste uttag, men i andra klass kan det fortfarande saknas uttag vid stolen. Med powerbanken kan man ladda telefonen vid behov, inte minst på natten, eftersom nattåg alltid har för få uttag. Och så har du ju biljetterna i telefonen.
När det gäller maten tjänar man mycket på att ligga ett steg före hela tiden och tänka på när man kommer kunna äta nästa gång. På långdistanstågen finns ofta restaurangvagn, men utbudet är varierande och vill du äta vegetariskt är utbudet snålt, även på stationerna. De största järnvägsknutarna har ett hyggligt utbud men det är tyvärr fortfarande djur i det mesta som erbjuds. Så bunkra mat när du kan, och ät så ofta du kommer åt. Som regel är det viktigare att äta ofta än att försöka äta bra.
Den ständiga luftkonditioneringen gör att man också måste tänka på att dricka mycket, precis som på flyget. Det enda man inte behöver oroa sig för är kaffet. Det är oftast starkt och bra, i alla fall söder om Hamburg.
Redaktionen
4. Jobba på tåget
Att man kan jobba ostört och obehindrat är en av de stora fördelarna med att åka tåg, och jag känner mig ofta mer produktiv i min tågstol än på andra ställen.
De flesta tåg erbjuder wifi, men styrkan är lika varierande som på flyget och möjligheten att logga in på nätet beroende av hur många andra som är uppkopplade. På vissa sträckor funkar wifi alldeles utmärkt, på andra sträckor var det svajigt och här och där fungerade det inte alls. Att använda molntjänster är inget man ska räkna med och med krypterad uppkoppling blir det mesta rätt segt.
Jag brukar faktiskt inte koppla upp mig alls utan njuter av att inte bli störd mellan stationerna, och hämtar/skickar mejl eller synkar filer via min telefon på en och samma gång när tåget stannar till vid någon station. När jag vill kolla film eller lyssna på poddar har jag laddat ner mediafilerna i förväg, hemma eller på hotellet. När man passerar en gräns har det ofta mig hänt att mobildata slutar funka, vilket man löser genom att slå av och på telefonen helt.
Trots att höghastighetstågen på kontinenten kör fortare än de svenska snabbtågen (X2000 och X3000) kränger de mindre. Det gör att det går alldeles utmärkt att jobba på dem utan att bli sjösjuk. Förklaringen är att tågen enbart kör snabbt på de delar som är byggda för snabbtåg med lutande kurvor. På TGV i Frankrike har jag mätt upp 315 km/h som högst och på ICE i Tyskland har jag åkt nästan lika fort. Var dock beredd på att det går mycket saktare på andra sträckor där snabbtågen samsas med annan trafik och topphastigheten ligger varierar mellan 160 och 230 km/h. (De svenska tågen har en maxhastighet på 200 km/h). Det finns tyvärr också sträckor där det går betydligt saktare.
Regiontågen går saktast och stannar överallt medan Intercity är snabbare med hastigheter runt 150 kmh. Men likväl kan man råka ut för intercitytåg som tar obegripligt lång tid, som på sträckan Milano och Nice, eller Köpenhamn — Hamburg där sällan går fortare än 80 km/h men ofta rullar ännu saktare.
Nattågen lunkar på i 120–140 km/h för att inte kränga för mycket, vilket ju innebär att de går ungefär lika fort som att färdas med bil, fast man kan sova under tiden och tågen dessutom kör rakare.
5. Njut av resan
Att resa med tåg känns som mer civiliserat än flyg. En av de poängerna med tågresan är att du ser landskapet förändras samtidigt som det passerar revy. Så se till att sänka boken eller skärmen ibland och titta ut.