Hur pratar man med sina barn om alkohol? Vad är poängen med gränser när de ändå kommer prova tidigare än så, precis som vi föräldrar gjorde när vi var i den åldern? Och finns det argument mot att låta dem provsmaka hemma först, när de ändå är bland folk de känner?

Vi bjöd in Karin Hagman från IQ Initiativet till avsnitt 15 av vår föräldrapodd "Sämst i världen?" för att prata med programledare Matilda Westerman om alkohol och tonåringar och om argumenten som biter och taktiken som funkar.⁠ IQ arbetar med normer och attityder kring alkohol och ger årligen ut en bok om hur man pratar om alkohol som skickas hem till alla tonårsföräldrar det år barnen fyller fjorton.

Ladda ner och lyssna nu

Du hittar avsnittet nedan och överallt där poddar finns: på Spotify, Apple Podcaster, Acast, Google Podcast och alla andra appar. Sök bara på “Sämst i världen?” för att hitta den!

En redigerad transkibering av samtalet finns nedan.


Transkriberad version av avsnittet

Texten är redigerad och förkortad.

Matilda Westerman:

Vi slänger oss rakt in på fråga 1. Den låter så här:

“ Jag fick smutta på vin och senare sprit hemma när jag var i tonåren. Är det inte bättre att alkoholdebuten gör det i en trygg miljö och under kontrollerade former än att det sker bakom något disco och under grupptryck?”

Karin Hagman:

Jamen så skulle man ju kunna resonera. Fast jag tycker att det är fel om jag ska vara väldigt rak därför att vad du gör när du lär dig när du bjuder ditt barn på alkohol hemma. Det är ju att du lär ditt barn att dricka.

Det sänder också väldigt dubbla budskap. Okej att du dricker här hemma med mig men det är inte okej att dricka ute? Man vänjer in dem med alkohol och vi vet ju att det är bättre ju senare man börjar dricka. Därför att hjärnan inte fullt utvecklad innan du är 25 år, och särskilt inte hos killar! Ju senare de lär sig dricka desto bättre. De lär sig mer om att ta konsekvenser och förstå konsekvenser av sitt handlande. Vi vet dessutom att barn som blir bjudna  på alkohol hemma dricker MER än barn som inte blir bjudna hemma. Och dessutom det här med att "är det inte bättre att dricka hemma än att de dricker bakom ett disco" - Det enda du vet vad man dricker hemma sedan man går till disco. Då kan du räkna med att de dricker ännu mer därför att den alkohol de fått hemma har gjort att de släpper ganska mycket av sin impulskontroll. De kommer ha mycket, mycket lättare att dricka ute också.

Matilda Westerman:

Men så här då: idag är det torsdag och du ska inte gå på disco, så ikväll får du smaka ett glas vin. Men imorgon när du ska på disco får du inte dricka. Funkar det resonemanget?

Karin Hagman:

Fast varför ska du lära ditt barn att dricka alkohol? Det tycker jag är helt fel. Istället ska du fundera på hur du är som förebild som förälder? Vad lär jag ut? Hur många gånger ska mina barn få se mig full? Hur beter jag mig när jag har druckit? Därför att de kommer att göra som du gör.

Matilda Westerman:

Den här frågan kan ju också verkligen handla om hemmiljön och tillgången till alkohol och det egna förhållningssättet till alkohol. Och det är en superkänslig fråga som förälder. Det är jäkligt lätt att både skämma och skuldbelägga på olika sätt. Men när jag har pratat med andra experter under den här poddserien är det tydligt att de är ganska hårda kring hur man bör hantera alkohol i närheten av barn.Hur tänker du kring det.

Karin Hagman:

Jag tycker också att det är svårt eftersom jag hör att jag moraliserar för att jag inte vill moralisera. Jag dricker också vin när mina tonåringar är hemma men däremot så tänker jag just på den här frågan. Hur berusad ska jag bli när mina tonåringar är med? Hur pratar jag om alkohol, inte bara med dem utan även med mina kompisar och mina vänner? Hur ofta säger jag saker som "åh, vad skönt - nu ska vi slappna av lite och nu ska vi unna oss [ett glas vin]. Kan man lära sina tonåringar att man kan fira UTAN alkohol. Någon när någon fyller år - är det bara tårta eller ska det också vara mousserande? De ska lära sig att inte hantera sina känslor med alkohol. Däremot ska man inte göra det till något spänt eller skapa ett stigma kring alkohol; "Ojoj, nu dricker mamma men det ska inte du göra" . Man måste likväl försöka ha en avslappnad attityd kring det.

Matilda Westerman:

Det är otroligt intressant det här hur med hur vi firar och hur vi sätter känslor i kontext. Du får rätta mig om jag har fel, men mina fördomar är vi dricker mer nu än när jag var liten, och vi dricker oftare på vardagar än förr. Och kan inte det vara bra då vi numera har ett mer avslappnat förhållningssätt till alkohol nät vi inte satsar på en fredagsfylla eller en lördagsfyllan utan att man tar ett glas vin för att det är härligt på en tisdag.

Karin Hagman:

Jo, men det håller jag med om. Det är inget fel med det.  Däremot dricker vi inte mer än när du var ung. Tonåringar idag dricker ju mindre än vad de gjorde för tio år sedan, i alla fall. Formerna för drickandet har däremot förändrats där vi idag  dricker mer på vardagar. Det är mer AW-kultur och kanske ett glas vin hemma och det tror inte jag behöver vara fel. Hellre det än att du blir stupfull på helgerna med dina barn.

Men det du ska fundera på är varför du dricker. Använder jag alkohol för att slappna av? Eller för att trösta mig själv? Eller för att orka med mitt liv? I så fall tycker jag att du ska fundera på att inte dricka alls. Dricker du däremot för att det är fest eller för att det är kul eller med en en kompis när ni ska ha det lite mysigt - inga problem. Men fundera verkligen över motiven till ditt drickande och hur mycket tänker du på alkohol. Hur stor del av din hjärnkapacitet upptar detta när fredagen närmar sig? Det är också ett tecken på hur starkt det där suget att dricka egentligen är.

Matilda Westerman

Jag tänker på när Robert Laul intervjuades i Fyllepodden. Han är journalist på Aftonbladets och har skrivit en bok om alkisbarn och är själv en nykter alkoholist. Han sa någonting i stil med att fråga inte folk hur mycket druckit eftersom det är en helt ointressant fråga utan fråga dem "Hur tycker du att det går med drickandet?" eller och tangerar ju det du varit inne på också.

Karin Hagman:

Ja! När bjuder hem någon, se till att det finns något gott att dricka som också är alkoholfritt. Om någon inte vill ha alkohol ska du inte fråga direkt "varför dricker inte du?". För människor som fattat beslutet det de inte vill dricka idag har det  tillräckligt jobbigt att bara kommer hem till dig på middag och meddela det. Och är du så himla nyfiken på varför någon just idag inte vill dricka alkohol så kan du fråga hur det kommer det sig. Eller förklarar att du blir nyfiken och undrar om de vill berätta varför. Undvik den hårda frågan "varför dricker inte du?". Får då måste man stå till svars för att man inte dricker. Vi är ju bara flockdjur. Om du och jag går ut då ska du dricka i samma takt som mig och lika mycket annars blir det en stressad stämning, hur konstigt det än kan vara..

Det tycker jag också är otroligt viktigt gentemot våra barn och ungdomar, som du var inne på i början av frågan. Det vill säga att barn gör som vi gör. Om vi blir bra på fråga eller inte fråga eller bara "jaha, jag har också äppeljuice eller bubblor utan alkohol". Då är det också ett förhållningssätt och ett signalvärde i det som vi också lär vara barn.

Matilda Westerman:

Vi ska inte fastna för mycket i vuxnas relation till alkohol för det här avsnittet handlar ju ändå om tonåringar. Men jag tänker ändå att det är  intressant. Så har du några tips eller tricks eller förhållningssätt utöver dem du redan varit inne på? Du sa att man skulle fundera på varför du dricker och det kan vara otroligt svårt, tänker jag. Oavsett om det gäller alkohol eller andra beteenden man inte riktigt gillar med sig själv. Så otroligt svårt att titta på sig själv och verkligen se vad det beror på. Man har du några andra bra frågor eller andra bra inspel till föräldrar som lyssnar på den här podden och tänker att "hur ska jag kunna stå emot"?

Karin Hagman:

Ja, men fundera över varför du dricker och hur mycket du dricker och hur du pratar om alkohol med både dina tonåringar och med dina kompisar. Vilken bild vill du förmedla av hur viktigt vin, öl och sprit är i ditt liv?

Matilda Westerman:

Vi tar oss an fråga två:

“Som förälder ska man prata med sina barn om alkohol sägs det. Hur gör jag det på ett sätt som inte känns fånigt. Jag vill väl men min tonåring tyckte jag var löjlig. Det verkar inte som att hon lyssnar.”

Karin Hagman:

Jag älskar den här frågan! Jag tycker är så bra! Alla vi föräldrar vet att vi ska prata med våra barn om svåra frågor, som alkohol och sex och det känns ofta onaturligt att göra. Men vi [på IQ] gör undersökningar bland tonåringar som visar att de vill att deras föräldrar ska prata mer om alkohol. Det är ett sätt som du som förälder visar att du bryr dig, och sedan så behöver du inte bli perfekt. Om du frågar [din tonåring] "hur tänker du kring det här?". Eller "har du varit på någon fest som varit alkohol?" Och sen är det inte säkert att din tonåring visar att han eller hon tycker att det är jättekul att du ställer frågor utan kanske snarare tittar på mobilen under tiden. Men då har du visat att du bryr dig, att du tänker på hen och hur hen har det när de är ute. Och det tycker jag är jätteviktigt.

Sedan har jag faktiskt ett tips och det är ju att hitta ett tillfälle när ni är båda är avslappnade. När du känner att du borde prata om det här med din tonåring, funderar på när ett bra tillfälle visar sig.  För mig tar som själv har tonåringar så tycker jag det funkar jättebra att prata med dem i bilen eller om man är ute och går på en väg någonstans, alltså när man inte sitter och stirrar varandra i ögonen utan att man egentligen är på väg någon annanstans.

Sedan ska jag säga att jag är ganska bra på att pratar men jag kämpar också med att vara tyst. När jag ställer en fråga så andas djupt tio andetag medan tonåringen pratar, och sedan väntar på pausen och ser vad som kommer sen för det är då det kommer naturligt. Men det är otroligt svårt! Välj tillfälle att lyssna och värdera inte. Om de börjar prata om någon som varit full eller någon som har langar sprit eller vadsomhelst. Du kanske säger att "det där kanske inte var så bra"  men så fort du börjar hoppa på eller anklaga och är arg så kommer du inte få höra något mer.

En grej som kommer hända många föräldrar och som också har hänt mig, är att de faktiskt kommer hem och har druckit och gjort dumma grejer. Min son körde till exempel moppe full. Det var extremt dumt. Men då när han kommer hem så måste man också bara andas och inte bli så jävla arg direkt. Det här är ditt lilla barn som står framför dig och även om han har vuxit och ser stor ut så är den där lilla lilla människan som du hållit i handen på väg till dagis som står där. Var snäll! Klappa om dom. Ge dom vatten. Lite senare måste du ta ett samtal men det ska du inte göra då. För de har kommit hem - och det är det viktigaste. De ligger inte hemma hos någon kompis och är rädda utan har kommit hem. Det är skitbra! Då har du lyckats som förälder  - för ditt barn vad vågar komma hem.

Matilda Westerman:

Det tycker jag är jätteviktigt! Nu har jag inte lika gamla barn - min äldsta är elva - så jag har det här framför mig. Det jag brukar säga till henne när hon tvekar och berätta grejer nu är jag lovar henne att jag har varit med om värre. Det är väldigt få saker du kan säga som kommer chocka mig eller hon kommer att välta mig av stolen. Ju yngre de är desto enklare är det att hålla sig till sin sanning. Men om man välkomnar hem någon som är berusad eller druckit alkohol och som luktar alkohol eller vad det kan vara,  så tänker jag att man måste försöka gå tillbaka till sig själv. Jag kanske inte heller var 100 procent alla dagar i veckan och att vara förlåtande i det. Och igen: det är fantastiskt bra bara att de kommer hem. Det är en vinst i sig! Du kanske man inte  behöver fundera så mycket på straffet dagen efter. Det kommer nog ändå i form av dåligt samvete eller ångest.

Karin Hagman:

Ja, de kommer att ha jättemycket ångest och tycka att det är pinsamt. Och jag jag brukar jag också ringa till andra föräldrar. Det tog mig jättelång tid och ganska många sena kvällar när jag satt med min telefon för att se vad min son var,  innan jag faktiskt tog mod till mig och ringde till en annan förälder. Och de blev alltid så himla glada och sa att vad skönt att du ringer och nej, här är de inte och sedan ringer jag runt. Alla föräldrar har alltid blivit jätteglada när jag ringt!

Matilda Westerman:

Någonstans är det ju just det vi försöker göra i den här podden. Att ringa till andra föräldrar och säga att det är lugnt, vi är fler i den här situationen  och vi underskattar styrkan i det hela tiden. Det finns ett avsnitt som talar om sömnsvårigheter eller sömnproblem och även i den både pratar om vikten av att om du upplever att du har sömnproblem - be om hjälp!  Det är att inte upp till någon annan att definiera om du har rätt att vara  orolig för ditt barn eller det inte, utan det måste du definiera. Det är också viktigt, som du säger, att om du bär en oro för ditt barn - ring någon annan förälder, ring en vän, ring vemsomhelst men att ta det på allvar! Du känner ändå ditt barn och du vet hur det brukar fungera.

Karin Hagman:

Lita på magkänslan! Är det något som inte stämmer då vet du det. Skulle det visa sig att allt var precis som de som tonåringarna säger är det ju inga problem. Men ju mer jag ringer andra föräldrar desto mer känner jag att jag borde ringa och prata med fler.

Matilda Westerman:

Tycker du att man ska försöka skapa gemensamma regler med andra föräldrar?

Karin Hagman:

Ja, med vissa föräldrar där min tonåringar hänger väldigt mycket så har vi faktiskt gjort det.  De ska vara hemma samma tid, de ska ha sällskap hem på bussen och så har vi nolltolerans på alkohol. Och om någon av dem kommer hem och har druckit så ringer vi också varandra.

Matilda Westerman:

Och barnen barnen vet om det?

Karin Hagman:

Ja absolut! Vi har haft stormöte. Vi är tre föräldrar med tre pojkar och när de var 14 sa vi att det här är det som gäller och det här gäller hemma hos alla oss. Och så tycker de förstås att det är lite pinsamt. Men de tycker också att det är skönt att veta att vi bryr oss. Tonåringar visar inte alltid att de uppskattar det. Men jag tror att de gör det ändå.

Matilda Westerman:

I min familj har vi alltid haft familjeråd när olika stora och små saker ska avhandlas. Att bli tagen på allvar som barn har varit viktigt, att de vill höra vad jag har att säga om det, att de vill höra om våra perspektiv detta och om det är något som vi ska tänka på. Vi har flyttat ganska mycket i min familj och då har vi pratat om även om det Du säger att det finns någonting att ta saker på allvar även om det inte är akuta saker. Det är inte så att barnen kan säga "nej jag vill inte flytta". Eller att dina barna kan säga att "jo, jag vill dricka alkohol fast jag inte är 18." Det är inte det det handlar om, men att ändå involvera barnen i den mån man kan.

Karin Hagman:

För sig som har yngre barn är frågan inte riktigt aktuell ännu, men när de börjar högstadiet så kan det också vara så att många faktiskt inte vill dricka alkohol. Men så är det ju det här här grupptryck. Någon har köpt ut och säger att nu ska vi dricka osv. En sak som man kan göra som förälder med är att hjälpa ditt barn med ursäkter. Och jag vet att jag borde säga att "det är helt okej att säga nej det är allt det där" och det är klart att det är så. Men för barn är det jättesvårt!

Så fundera tillsammans vad skulle du kunna säga. Om någon tar fram alkohol på festen - vad skulle du kunna säga då om du inte vill dricka. "Jag vet inte om du ska träna imorgon men säg att du ska göra det imorgon bitti eller skyll på mig  att jag är världens strängaste förälder och att jag är jättehård och jag luktar på dig när du kommer hem och jag kommer att komma på dig. Då kommer jag ringa till alla deras föräldrar." Alltså, man måste hjälpa barnen med ursäkterna! Det kan man bjuda på.

Matilda Westerman:

Jag håller med och det är gäller också i andra delar av föräldraskapet när det är svårt att sätta gränser. Jag brukar säga "Skyll på mig! Säg att du inte får för mig, om du inte vill." Det tycker jag är otroligt bra liksom, att ge dem den hjälpen med ursäkten om de själv har landat i att det är något de inte vill.

Karin Hagman:

Ja, tänk också på dig själv och hur svårt du har att säga nej till kompisar! Tänk då att du är 14 år och högstadiet i hela din väld. Det är skitsvårt att säga nej!

- - -

Matilda Westerman:

Nästa fråga låter så här:

“En del av mig vill sätta tydliga gränser för att undvika tonåringen dricker. En annan del av mig minns hur det var. Man drack ändå. Men man smög med det. Funkar gränser verkligen?”

Karin Hagman:

Det där att vi minns hur det var, minns vi nog allihopa Att slå sig fri och kanske inte alltid berätta allt för sina föräldrar är en del av att vara tonåring - de gör helt rätt! De ska lösgöra sig från familjen och skapa nya umgängen och upptäcka världen och det är bra! Men som vuxen du likväl måste vara tydlig med vad som gäller - för annars vet du vad de ska förhålla sig till. Så jag tycker att man ska ha satt gränser: "Nej, jag vill inte att du dricker alkohol innan du 18 år. Jag vill att du ska vara hemma den här tiden. Du ska alltid ringa mig om det händer någonting om du känner en otrygghet."

Sedan tycker jag också som förälder att man ska hålla kontakt med sina barn under kvällar när de är ute. Och då behöver man inte messa dig hela tiden om det är pinsamt men kan säga att vi kan väl höras kl. 23 så kan vi väl snacka lite på telefonen. För då hör du på rösten om det är någonting. Det som är så bra med alkohol är att man ganska fort märker man om någon har druckit. Det gäller både vuxna och tonåringar. Så jag tycker att man ska hitta gränser. Att de slår sig fri inget fel men tydlig med vad som gäller och håll kontakten. Och hämta dem gärna, tycker jag. Man behöver inte hämta dem precis där festen är, man kan stanna ett kvarter bort så behöver ingen  se att de blir hämtade. Men man är ändå vaken som du säger. Man pratar så mycket om hur småbarnsföräldrar inte sover men jag är helt slut på helgerna. Jag tänker äntligen måndag för nu får jag sova igen!

Matilda Westerman:

Man får ofta höra den gamla klyschan "små barn, små problem - stora barn, stora bekymmer" och den orkar man inte med när man är nybliven förälder och inte sova. Men det är en helt annan grej med barn som är elva månader än elva år! Men tydliga gränser  - är det något vi vet vi verkligen till funkar. Eller är det mest ett spel för gallerierna eller vet vi att det har effekt?

Karin Hagman:

Vi vet att det har effekt på så sätt att ungdomar vill att du ska sätta gränser. Vi vet ju att de som blir bjudna hemma, de ungdomarna dricker mer och tidigare, även om jag inte har de exakta forskningsresultaten i huvudet. Men ja, jag tror att du måste ta din föräldraroll på fullt allvar. Du har en stor möjlighet att göra en reell skillnad. Allt det här med gränser och när tonåringen dricker - det bygger på att du skapar en relation och den börjar du inte mer när de är 15 utan den måste du bygga hela tiden. Och känner du att  "Fan, jag har ingen bra relation till min tonåring", börja idag då! Gör ditt bästa. Du kan inte göra mer än så.

Matilda Westerman:

Vi har berört det här i många avsnitt nu, men som du säger att bygga relationer är så otroligt viktigt, helt avgörande för om vi ska klara svåra konflikter framöver. Jag har en syster som är psykolog. Hon brukar säga att det som är viktigt att tänka på är att kunna reparera en relation. Det vill säga att be om ursäkt, att förlåta varandra, att plocka upp samtalet igen. Vi föräldrar misslyckas hela tiden och vi skäller för högt och sliter för hårt då vi liksom vi glömmer att sätta gränser och vi tar den enkla utvägen och det är snabbmakaroner och färdigbakade lussebullar. Men när det väl går åt skogen är det också klokt att tänka att jaha, nu gick det åt skogen.

Men det viktiga är att jag reparerar risken att jag går in på rummet när vi har bråkat klart, när jag har lugnat mig och mitt barn har lugnat sig och säger att "det där blir inte bra" Och det tänker jag också kring alkohol och som du var inne på tidigare, om någon väl kommer hem och har brutit mot de gränser som du satt, att fundera över hur vi reparerar det här. Och att finna förtröstan i det, snarare att känna sig som en misslyckad förälder för att man får hem ett barn som druckit alkohol fast man sagt att de inte får.

Karin Hagman:

Jag tycker det låter väldigt klokt faktiskt. För att en relation bygger du ju också varje dag och varje dag går den upp och ner. Man kan ha en dålig morgon med sin tonåring och sen kan man ha en jättebra kväll. Man vet aldrig men det viktiga är att inte ge upp. Hur många gånger har man inte gjort knut på sig för att man ska göra det så perfekt? Och sedan får man inte det gensvar man vill ha och så blir man liksom besviken på det. "Nu var det mitt barn som körde moped full, fast jag jobbar på IQ. Hur kan det bli så? Borde inte jag lyckats perfekt med detta?" Men de kommer stöta på alkohol på fester som de är på, och hur de hanterar det och vad som händer sedan är där du verkligen verkligen hjälpa till som vuxen.

Matilda Westerman:

Jag tänker också att vi måste ha respekt lite för någon slags nyfikenhet. Det kan vara så att tonåringen inte provat innan. "Undrar hur det känns att vara full?" Man vill bryta mot vad föräldrarna säger och göra uppror. Man vill slå mig fri eller grupptryck. Man vågar inte säga nej. Det finns så många olika dimensioner här.

Karin Hagman:

Ja! Skuldbelägg dem inte för att de provar. Det har ju med nyfikenhet att göra och jag tänk dig själv själv i högstadiet:om den tuffaste killen kommer fram och vill dricka med dig. Det går inte att säga nej! Så börjar inte skuldbelägga dig själv eller din tonåring. Strunta i det! Nu går vi vidare!

Men sedan så är det ju så att det är bättre ju senare de dricker därför att hjärnan måste få utvecklas. Det är stor skillnad på en 18-åringens hjärna och 14-åringens hjärna. Både vad gäller konsekvensanalysen av vad som händer och impulskontrollen och så vidare. Försök därför att skjuta på alkoholdebuten så länge som möjligt..

Matilda Westerman:

Vad är de bästa argumenten? När man har ett barn som säger "snälla, mamma - köp ut! Jag är sjutton och ett halvt. Vad fan spelar det för roll? Sex månader hit eller dit?" Vad är argumenteten som är viktiga att förmedla till sin tonåring?

Karin Hagman:

Jag tycker att du som förälder ska säga "nej, men jag köper inte ut. Det är en princip för mig och jag vill inte att du ska råka illa ut. Jag vet att det sker väldigt mycket misshandel, slagsmål och sådant där alkohol inblandat." Säg att du är rädd om dem och vill att de ska ha en bra kväll. "Jag tror att du får en bättre kväll om du inte dricker." Alltså: fokusera på det positiva. "Du kommer må bättre hela kvällen och imorgon om du inte dricker alkohol. Du kommer att komma ihåg allt vad som händer. Du kommer komma ihåg allt vad de har sagt."

Alkohol genererar ganska mycket ångest även hos unga i efterhand. Vad har de skickat för Snapchat, vad har lagt ut bilder på sig själva osv. Eftersom impulskontrollen minskar kan allt möjligt hemma hända, så därför tycker jag att det där med att ha kontroll över vad som händer är ett argument som ofta tonåringar kan relatera till.

Matilda Westerman:

Men om tonåringen då säger att "jag hör var du säger morsan, men jag orkar inte med dig och jag kommer ändå få tag på spriten. Då är det väl bättre att dricka finsprit som jag får av dig, än fulsprit på festen"?

Karin Hagman:

Men som jag sa tidigare så tänker jag att det enda jag vet är att det då kommer  finnas dubbelt så mycket sprit på festen. Då kommer det både finn fulspriten och spriten som jag bidrar med, så att det liksom inte ett argument.

Matilda Westerman:

Jag brukar säga till mina barn att vi går inte ens dit. Allttå jag är för föräldraskap där man involverar barnen men ibland orkar jag inte med dem, inte minst för att de argumenterar så bra. Men ibland så bestämmer jag bara.

Karin Hagman:

Ja, jag tycker man kan säga så. “Jag är vuxen och jag langar inte till tonåringar.”

Matilda Westerman:

Eller hur? Vissa dörrar måste få stänga som förälder. Men som sagt - om man uppfostra ett barn som man själv blivit uppfostrade och de blivit väldigt bra på att argumentera så får man stå sitt kast och slita sitt hår ibland! Finns det några andra bra argument som du ofta hör och som man behöver kunna bemöta?

Karin Hagman:

Ofta tar tonåringarna inte ens diskussionen med sina föräldrar då de vet vad svaret blir. Det som händer är att det kommer smugglas och hemlighållas och vara fester där inte vuxna inte är med. En sak som jag har lärt mig är att när du har tonåringar kanske du inte ska åka till landet varje helg. Därför att tonåringar dricker på hemmafester.  De är mycket mindre ute och drar på stan som man gjorde förr. Jag är född på sjuttiotalet och när jag växte upp i slutet av åttiotalet var vi ute och drog, på byn eller vad man ska säga.

Tonåringar i dag är på hemmafester. De kollar på Snapchat där man ser på kartan var alla är och så drar man dit. Jag har kompisar som haft 150 barn i trädgården för att alla sett på Snapchat kartan och tänkt att alla ju är där så då måste det vara föräldrafritt där. Som förälder så tycker jag att det viktigaste är att hålla koll och kontakt med din tonåring hela kvällarna när de är ute. Och så ska du vara med på Snapchat själv faktiskt.

Matilda Westerman:

Karin, det har varit ett otroligt intressant att prata med dig och sagt tusen funderingar. Jag tänker på all den mycket ångest som kopplat till alkohol, både som föräldrar och som förettelse men också för barnen. Och att hitta de där argumenten för att att orka ,och våga, stå emot och fundera som förälder.Och att fråga dem vad de behöver. "Behöver du argumenten kan vi träna. Hur kan jag hjälpa dig om du inte vill hamna i den här situationen?"

Karin Hagman:

När vi pratar om kompisar så ska du utgår från att ditt barn är precis som hans eller hennes kompisar. Ofta tror man alla andra barn dricker, men inte mitt eget barn. Men då tycker jag du ska prata med din tonåring om hur det är i deras gäng vem som har testat och så. Då kan du räkna med att om de flesta dricker och har druckit så har nog din tonåring också gjort det. Ditt barn är precis som hans eller hennes kompisar! Men mitt medskick är att vara nyfiken på din tonåring. Kom ihåg hur det var för dig själv i den åldern och visa kärlek. Det kommer göra att ni kommer gå stärkta ur det och ha en bra vuxenrelation.


Missa inte föräldrapodden “Sämst i världen?” Du hittar den överallt där poddar finns: på Spotify, Apple Podcaster, Acast, Google Podcast och alla andra appar. Sök bara på “Sämst i världen?” för att hitta den! Klicka sedan på följ eller prenumerera för att inte missa kommande avsnitt.