Direktsända tv-debatter har funnits sedan 1979 och har förändrat debattklimatet i grunden.
Fr. v. statsminister Magdalena Andersson (S), Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar, Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi, Centerpartiets partiledare Annie Lööf, Liberalernas Johan Pehrson, Kristdemokraternas Ebba Busch, Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson och Moderaternas partiledare Ulf Kristersson i studion i TV-huset inför partiledardebatten i SVT:s Agenda 8/5 2022. Foto Fredrik Persson / TT
Per Grankvist
Chefredaktör och grundare av Vad Vi Vet. Tidigare har han skrivit för Sydsvenskan, Veckans Affärer och SvD med uppdrag SVT och TV4. Nominerad till årets journalist.
I teorin låter det bra, förstås. Partiernas företrädare debatterar ett förutbestämt ämne i ett visst antal minuter, får tid att lägga ut texten om den egna politiken och att replikera på andra. I praktiken blir det ganska tjafsigt, gnälligt och bråkigt.
En anledning till att det politiska samtalet blivit torftigare på senare år är att politiker är så märkbart medvetna om att de har publik.
Vissa hävdar att den här utvecklingen började strax efter att C-Span börjat direktsända debatterna i den amerikanska kongressen 1979. Även om det var få eller inga i publiken på plats och även om C-Spans låga tittarsiffror varit ett återkommande skämt på Vita Husets årliga korrespondentmiddagar så var det ändå fler än publiken på plats. Såväl visionära förslag som dräpande kommentarer var material som kunde spridas vidare som klipp i tv-kanalernas nyhetssändningar, och det förlängde debatterna.
Färdigt!
Din prenumeration har startat!
Bra!
Vill du ha ännu fler förklaringar? Skaffa ett betalt abonnemang och få tillgång till allt!
Välkommen tillbaka!
☝️ Tips! För att slippa logga in varje gång, tillåt din webbläsare att spara
cookies. Läs mer om hur du gör: Chrome,
Safari, Explorer
Utmärkt!
Nu har ditt betalda abonnemang startat!
Tack!
Din betalningsinformation är uppdaterad.
Tyvärr kunde vi inte uppdatera din betalningsinformation.