I presidentens tal återkom ordet “kultur” sju gånger och ordet och “värderingar” sex gånger. Talet var tänkt som en nystart för Trumps återvalskampanj (den andra i ordningen efter det misslyckade försöket i Tulsa), och det är nu tydligt att en central strategi i presidentens kampanj tycks vara att kapitalisera på de rasistiska strukturerna i samhället genom att få det att framstå som den amerikanska kulturen och värderingarna landet blivit känt för befinner sig under ett akut hot.
Den patriotiska bakgrunden var omsorgsfullt vald. Fyra presidenterna uthuggna ur Mount Rushmores stenväggar, fyra representanter för “en bättre tid", en period omgärdad av lika delar nostalgi och mytbildning.
De värderingar och den kultur Trump återkom till gång på gång om i talet den fjärde juli, och som han talat om sedan han svors in som de förenta staternas 44:e president, är de värderingar och den kultur som i huvudsak förknippas med det konservativa och i huvudsak vita Amerika.
Med sitt modifierade kampanjmotto - Keep America Great - vänder sig Trump (som själv är från Queens) främst till de som bor i sydstaterna eller som sympatiserar med sydstatskultur. Huvudbudskapet är att få det att framstå som något viktigt är på väg att tas ifrån dem. Även om Trump inte säger att det handlar om vita mot svarta är det han beskriver ett vitt Amerika mot ett svart Amerika.
Det centrala buskapet i återvalskampanjen är att det pågår ett kulturkrig, men det råder ingen tvekan om att målet är att behålla makten, varken mer eller mindre. Tankar om politiska reformer saknas faktiskt helt.
En man utan principer
Historiskt sett har presidentvalskampanjer utgått från kandidatens (och partiets) principiella syn på statens roll i samhället. Huruvida staten borde ingripa mer eller mindre på olika områden i framtiden har varit en central fråga och utifrån det har man alltid haft en kampanjplattform med ett antal reformförslag för att åstadkomma detta samhälle, vilket samtidigt ska symbolisera kandidatens egna värderingar. Och alltsammans paketerat under ett framåtblickande kampanjmotto.
Bakom Barack Obamas luftiga, lätt floskulösa motton “Change” och “Forward” fanns därför planer som var på gränsen till onödigt detaljerade för att motverka den dubbla skepticism som han möttes av inledningsvis, som relativt oerfaren senator och dessutom svart.
Trumps kampanj saknar däremot helt de reformbudskap, detaljerade åtgärdsprogram och budgetförslag som man förknippar med presidentvalskampanjer. Den som går in på donaldjtrump.com och letar efter politiska förslag blir besviken.
Inte ens det framåtblickande som ändå rymdes i mottot “Make America Great Again” finns kvar. Allt handlar om att behålla det man kan förlora, och i Trumps fall: makt. Han är en man utan principer, konstaterar brorsdottern Mary Trump i sin uppmärksammade bok om presidenten, Too Much and Never Enough: How My Family Created the World’s Most Dangerous Man.
Makten är målet
För Donald Trump är makt och rättigheter intimt sammankopplade (och sammanblandade). Som en röd tråd genom hans presidentskap löper den machiavelliska uppfattningen om att den med mer makt också har större rättigheter.
Till skillnad från makt är förstås inte rättigheter ett nollsummerspel, där någon bara kan få fler rättigheter om någon annan är villig att ge upp sina. Likväl är det så Trump ser det, och det är också en nyckel till att förstå hans agerande i de flesta frågor, inte minst i förhållande till Black Lives Matter.
Rörelsens krav på ökade rättigheter kan i presidentens värld endast åstadkommas om vita frånsäger sig rättigheter. Och det är dessutom en tolkning som passar honom, och som han därför gärna amplifierar. I alla debatter om makt står Trump alltid upp för den som har makten, eller har haft makten, aldrig den som kräver likabehandling.
De frågor som upptar den största delen av den amerikanska befolkningen just nu - coronapandemin och Black Lives Matter - berördes inte alls i Donald Trumps tal. Det kan bero på att det är två områden som inte intresserar honom, men också för att det är två områden där han haft svårt att framställa sig själv som lösningen på några problem.
"Vår nation bevittnar en ursinnig kampanj för att radera vår historia, ta ära och heder av våra hjältar, sudda ut våra värderingar och indoktrinera våra barn", sa Trump. Tidigare på dagen hade han signerat en befallning om att skapa en park där monument över amerikanska hjältar kan byggas, och återuppbyggas.
Det sista var en sätt att blinkning till de som just nu upprörs över att statyer av de konfedererade staternas hjältar (vilket i de flesta fall är var förespråkare för slaveri) ersätts eller rivs ned. Presidenten fick det också felaktigt att verka som om själva Mount Rushmore var hotat.
Strategin: polarisering för att mobilisera vita väljare
Genom att framställa sig själv som en ensam krigare i krig med en “fascism från ytterkantsvänstern” som vill underminera amerikanska värderingar och radera historien, hoppas Trump därmed bli återvald av samma vita väljare vars röster spelade avgörande roll 2016.
Talet vid Mount Rushmore var mörkt och polariserande - men frågan är om det funkar igen 2020? Väljarunderlaget har förändrats sedan dess, och även tidsandan. I skrivande stund är det bara 40,4% som anser att presidenten gör ett bra jobb.
