Foto: Leif R Jansson/Scanpix

Frihet under ansvar är ledordet i den svenska statens förhållande till sina medborgare. Det är också grunden till såväl regeringens arbete med att hantera coronapandemins effekter i samhället som till Folkhälsomyndighetens strategi för att få förhindra smittspridningen.

Det märks också i Sveriges grundlag där vår rätt att röra oss är skyddad. En viktig förklaring till att svenskarna inte upplevt en nedstängning av samhället som i andra länder eller att regeringen proklamerat utegångsförbud är helt enkelt att det saknas juridisk grund för det.

Det gäller också förbud att begränsa medborgares rätt att lämna hemorten, avspärrning av större områden så som gränszoner och delar av skärgården, eller en stad. Med stöd i lag kan man dock sätta individer som smittats eller blivit utsatta för smitta i karantän utan möjlighet att lämna eller ta emot besök.

Under året har regeringen istället använt möjligheten i ordningslagen för att förbjuda allmänna sammankomster och offentliga tillställningar om det är nödvändigt för att motverka en epidemi.

Statsministern har ofta haft en sträng framtoning på pressträffarna under året. Foto Jessica Gow / TT

En förklaring till att regeringen haft en moraliserande ton i sina uppmaningar att följa rekommendationer och regler är med andra ord att man inte har så mycket annat att ta till i verktygslådan. Det är också mot den bakgrunden man ska se förslaget till det förslag till tillfällig pandemilag som beräknas träda i kraft den 10/1 2021. Den nya lagen ger regeringen de möjligheter att stänga verksamheter som man tidigare inte haft.

Jämförelse med andra länder

Under 2008 tillsatte regeringen en expertgrupp för att se över krisberedskapen i grundlagen för att se om den var i behov av komplettering eller ändring. Det resulterade i en rapport som är intressant läsning för att sätta den svenska lagstiftningen i en internationell kontext. Det som studerats i kartläggningen av våra grannländer är både uppgifter om lagstiftningen som beslutsfattandet för de högsta organen i ”extraordinära” situationer samt exempel på när och hur sådan lagstiftning använts i praktiken.

MILANO 6/11 - En ensam polisman går igenom gallerian Vittorio Emanuele II i centrala Milano. Italiens regioner har använt utegångsförbud under perioder som ett sätt att försöka få smittspridningen av coronavirus under kontroll. Foto: Antonio Calanni / AP

En slutsats är att reglerna skiljer sig mycket från land till land, av historiska skäl. Tyskland har exempelvis en mycket noggrann konstitutionell reglering av hur statsorganen är tänkta att fungera i en allvarlig nödsituation medan det schweiziska systemet ger i det närmaste ett ”carte blanche” till regeringen i sådana fall. De övriga länderna återfinns någonstans däremellan: Frankrike, Italien och Norge ligger t.ex. närmare den schweiziska modellen medan Spanien mer liknar Tyskland.

Man noterar också att en del länder avvaktar i det längsta, medan Italien är motsatsen. Undantagstillstånd som ett slags markering är inte ovanligt i Italien, och dess ”lugnande” effekt på allmänheten har också framhållits på andra håll: ett undantagstillstånd visar att statsmakterna tar situationen på allvar.

Jämförelsen visar att det svenska regelverket om krig och krigsfara i regeringsformens trettonde kapitel i vissa delar är unikt – och i andra hänseenden är mycket likt normen eller ”normalfallet”. Sverige är i ett europeiskt perspektiv unikt i sin konstitutionella reglering av ockupationstillstånd: inget annat europeiskt land kommer i närheten av den noggranna reglering i fall av ockupation som Sverige har.

BEIRUT 15/11 - En av huvudgatorna längs vattnet i Ramlet al-Baida gapar tom under en 14 dagars nedstängning för att begränsa spridningen av coronaviruset som dödat dussintals de senaste dagarna. Foto: Hussein Malla/AP via TT.

Sveriges grundlag är också relativt ovanlig i det att bestämmelserna om nödlägen inte speglar vare sig den gängse analysen av dagens hotsituation eller landets historiska erfarenheter. Detta är annars vanligt i de europeiska konstitutioner som innefattar en definition av nödlägen: en blandning av historiska erfarenheter (av statskupper, inre oroligheter osv.) och nutida hot (stora olyckor, epidemier, naturkatastrofer eller hot mot demokratin) är i dessa fall vanligt förekommande. Däremot är Sverige inte ovanligt när det gäller graden av reglering: kartläggningen visar på att den svenska konstitutionella regleringen av krig och krigsfara inte tillhör vare sig de mest eller minst detaljerade på området utan ligger någonstans i mitten på skalan.

När den statliga utredningen avslutades 2008 drog experterna slutsatsen att reglerna på det hela taget fyllde det dåvarande behovet. De poängterade också att principen om kollektivt beslutsfattande bör väga tungt, det vill säga att allvarliga beslut bör fattas av regeringen som helhet, och med rekommendationer från experter, exempelvis Folkhälsomyndigheten. Man skriver att denna princip "är av grundläggande betydelse och utgör motpolen till ministerstyre."


Uppdaterad 201230 Artikeln har kompletteras med information om regeringens föreslagna nya pademilag.